Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Svenska språkets ställning i Finland. Af Arvid Mörne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 ARVID MÖRNE
i landet i framtiden förmedlad endast genom finskan och yrkar
bl. a. på universitetets totala förfinskning. På ett område hafva
dessa nationalistiska kraf redan genomdrifvits. Tekniska
högskolan i Helsingfors, ’ som läseåret 1909—1910 räknade 155
svensktalande studerande mot 218 finsktalande, är numera så
godt som fullständigt förfinskad.
Gammalfennomanins stormlöpning afser således i främsta
rummet att sopa bort den svensktalande bildade klassen, men
vår allmoge och vår arbetarbefolkning förstår mycket väl, att
detta programs förverkligande innebär en nedpressning af hela
den svenska befolkningen i samma läge, ur hvilken den finska
till sin egen och landets lycka har rest sig.
Gammalfennoma-nerna bjuda oss ett halft medborgarskap, som icke en enda
svensktalande medborgare är eller någonsin blir villig att
acceptera. Svenskan skulle — enligt deras uppfattning — tolereras
som ett lokalt språk i de svenska kommunerna, medan finskan
utanför dessas gränser vore allenahärskande. Äfven med en
ytlig kännedom om den svenska befolkningens spridda
bosättning och dess därmed sammanhängande utkomstmöjligheter
inser en objektiv betraktare ett sådant programs brutalitet. Det
riktar udden just mot den svenska allmoge- och
arbetarbefolkningen, hvars rätt gammalfennomanerna dock säga sig erkänna.
Inom dessa samhällslager är kunskapen i finska antingen ingen
eller högst bristfällig. Vår arbetar- och allmogebefolkning kan
icke uppgifva rättigheten att använda modersmålet i sina
mellan-hafvanden med myndigheterna, om den vill lefva i landet.
Jag har i ofvanstående framställning framförallt bemödat mig
att teckna den bakgrund, mot hvilken svenskans nuvarande
ställning i Finland bör skärskådas. Uppgiften kunde tagits
annorlunda. Jag kunde ha talat om vårt språks och de våras
insats i Finlands kultur under 1800-talet. Medan Lönnrot och
Snellman utförde sitt nationella storverk, vardt Runeberg, en
son af det svenska Österbotten, hela Finlands nationalskald och
är det fortfarande, äfven om man på goda skäl vill bereda
Alexis Kivi en plats vid hans sida. I hans spår gingo
Stenbäck, von Qvanten och slutligen Topelius. Men på 1870- och
1880-talen sker en omkastning. Den finska nationalismen
drifver fram en svensk nationalism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
