Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Fredstal och flottanslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 DAGENS FRÅGOR
anges med marinöfverbefälhafvaren grefve Montecuccolis ord: »Ingen
flotta, huru stor den än är, är så dyr som ett krig».
Sir Edward Greys berömda fredstal bör ej affärdas enbart som
en skicklig manöver, afsedd att vinna regeringens i försvarshänseende
något ljumma radikala anhängare för de väldiga flottanslagen såsom
en sista slutspurt före inseglingen i den successiva afväpningens
Pacifika Ocean. Det innebar två beaktansvärda uppslag, Englands
antagande af det amerikanska förslaget om förhandlingar rörande
en vidtgående skiljedomstraktat och ett engelskt förslag till Tyskland
om att genom utbyte af förtroliga meddelanden om
flottbyggnadsarbetets fortgång söka motverka ömsesidig misstro och förbereda
eventuella aftal om saktande af rustningstempot. Därjämte ställde sig
sir Edward Grey, liksom hela den liberala regeringen, på den
traditionella engelska ståndpunkt, enligt hvilken den brittiska flottan
måste hållas starkare än hvarje rimligtvis tänkbar kombination af
andra makters sjöstridskrafter, Äfven detta bör man ha i minnet
vid beräkningen af, så att säga, »afrustningsvärdet» af sir Edward
Greys f reds uttaland en.
Det var också till detta anspråk på obestridligt engelskt
sjöherre-välde Bethmann-Hollweg anknöt sina nyktra reflexioner om att ett
dylikt anspråk svårligen kunde påräkna alla andra makters fredliga
anslutning och att en världskongress, som skulle med bindande
myndighet afgöra detta anspråk och andra staters motanspråk samt
bestämma stormakternas flottkontingenter och därmed deras
rangordning i inflytande, helt enkelt vore otänkbar. Då han sedan
utvecklat de ännu större svårigheter, som mötte vid afvägande af de
olika arméernas styrka genom beslut af en internationell kongress
med anspråk på att för däri deltagande makter »diktera den
ställning de finge intaga i världen», kom han till sist till den
pessimistiska slutuppfattning af afrustningsproblemet, som här ofvan
citerats. Den erinrar starkt om en svensk historikers bekanta
förmodan, att arméer och flottor ej skola afträda från världsskådebanan
tidigare än »den siste läkaren och den siste poliskonstapeln».
Dessa bekämpare af sjukdom och oordning i samhället torde
ju vara oumbärliga »så länge människorna äro människor och
staterna stater». Frågan om pessimism eller optimism med
afseende på afväpningstankens fjärmaste framtidsutsikter är
emellertid väsentligen af akademisk art och berör föga de närliggande
politiska problem Bethmann-Hollweg och sir Edward Grey ha att syssla
med. På den sistnämndes direkta vädjan till Tyskland i fråga om
meningsutbyten rörande pågående flottbyggnader gaf
Bethmann-Hollweg ett tillmötesgående svar, och i den tongifvande engelska pressen,
äfven i Greys liforgan »Westminster Gazette», fick hans tal därför
trots all dess pessimism ett ganska erkännsamt och sympatiskt
emottagande. Det har också i många länder erkänts innebära ett
hälsosamt korrektiv mot alltför öfverdrifna slutsatser ur sir Edward Greys
uttalanden, och redan från början varnade för öfrigt denne själf för
utopiska utläggningar af det fredsbudskap han bringade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
