Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Två försvarsdiskussioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 309
tioner mot utskottsutlåtandena öfver socialdemokraternas
afrustnings-motioner. Jämfördt med 1906 års bekanta liberala regeringsuttalande
i frågan, ger det stoff till åtskilliga reflexioner. Om det efter
unionsbrytningen försämrade försvarsläge, hvars begrundande uppbär hela
det äldre yttrandet och som sedermera icke veterligen förbättrats,
säges nu ej ett ord. Försvunnet är ock talet om »en gradvis
skeende utveckling af försvarsmedlen» liksom öfverhufvud hela tonen af
positiv handlingslust. I stället står kvar krafvet på försvarsplanens
finansiella granskning, nu uppvuxen och utsvälld till en allt annat
öfverskyggande utredning af de ekonomiska förutsättningarna för i
stort sedt hela vår framtida både militära och sociala politik; först
efter utförandet af detta till synes tämligen tidsödande jätteverk skulle
det reella arbetet med försvarets ordnande följa. Vid hela denna
utredning skulle — i ganska utpräglad olikhet mot 1906 — »det
hufvudsakliga utrymmet» beredas åt det civila elementet, »så att det
militära elementet tages i anspråk endast på de områden, där dess
fackkunskap erfordras, och i den omfattning, som finnes nödig». Och
i fråga om det som herr Staaff vid fjolårets riksdag fullt riktigt
betecknade som »försvarsväsendets hufvudstyrka», de värnpliktiges
öfningar, vidröres alls icke den möjlighet till ett på en gång effektivt
och ekonomiskt utnyttjande af vår värnkraft, som öfningstideris
ökning ensam är i stånd att gifva — medan i stället auktoriteten af
»dem som stå nära de hemvändande värnpliktige» åberopas till stöd
för möjligheten af en, kanske »afsevärd», minskning af denna tid!
Allt detta förbundet med försäkringarna om »nödvändigheten af ett
väl ordnadt försvar» och upprepade yrkanden på dess planmässighet.
Man torde behöfva vara enrollerad i liberala samlingspartiet för
att ej inse eller erkänna, att hela detta stort tilltagna program i
själfva verket är en kompromiss, afsedd att täcka klyftan inom ett
parti, där meningarna i frågan gå vidt isär från den uppriktigaste
försvarsvänlighet till dess motsats, och — såsom dylika kompromissers
natur är — intetsägande just i samma mån som den fyller sin
uppgift. Det skall villigt erkännas, att reservationens muntliga
uttolkning under korselden från höger och vänster kom att gifva ett mindre
negativt intryck än den gör vid läsningen. Särskildt var detta fallet,
då hufvudrollen som uttolkare tillföll prof. Edén, hvars
förutsättningar naturligtvis måste utesluta möjligheten af ett öfvergifvet
försvarsintresse. Men i hvad mån hans under debatten oemotsagda
auktoritet inom partiet skall i praktiken visa sig bindande för dess
speciella freds- och sparsamhetsvänner, därom kan man väl känna sig
tviflande. Så mycket är i hvarje fall tydligt, att för närvarande icke
från vänsterpartiet i riksdagen är att påräkna något biträde till de
positiva försvarsfrågornas lösning, vare sig till utvecklingen af 1901
års härordning eller till flottans räddning undan det hotande
förfallet.
Vänsterreservationerna segrade i andra kammaren, uppburna af
— högst — de 99 röster, som bland de 230 lära representera
»folkets» mäktiga stämma. Man kunde väl också tycka, att ett program
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
