- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1911 /
278

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Efterskörd. Af Harald Nielsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

278 HARALD NIELSEN

var en ända från födelsen »märkt» man. Det enda af intresse
i hans biografi är det som rör denna sak. Hans far, den vackra,
begåfvade brukspatronen, led af melankoli, hans mor var
sinnessjuk medan hon gick med honom. Då man betraktar hans porträtt
som nittonårig, förstår man att det inte var bara turbanen som
felades för att göra honom till en Aladdin; det är en helt annan
typ ur nordisk litteratur han påminner om med sitt rakt
nedhängande hår, sina magra kinder, sina stora feberlysande ögon med
de små pupillerna; det är Oswald, hjälten i »Gengangere» man ser
framför sig — hvilket det ju också är, blott att han var bestämd
till ett ädlare, mer fruktbärande öde än tidens klokhet anade.
I dikten »Narkissos» har man den autentiska texten till detta
ungdomsporträtt.

— — — skarpt belyste dagen

den bleka hyn, de tärda anletsdragen,

hans kind var tom, hans fägring var förspilld.

Han sjönk tillsamman, hans gestalt var bruten,

ty i hans blod var feberelden gjuten

och soten drack hans blod och åt hans lunga.

Men vi få mer i denna dikt än det yttre, vi få en inblick i
det sönderslitna, af sig själf upptagna inre, som var
munterhetens resonansbotten, ur hvilken den hämtade tonens klang
och fyllighet.

Det samtiden hade svårt att förstå, det innerliga sambandet
mellan det ljusa och det mörka i hans själ, var han själf fullt
medveten om, och i den afhandling »Om humor», som nu är
omtryckt i »Efterskörd» och som är skrifven innan han
framträdde som lyriker, har han gjort reda därför.

»Humor är icke helt och hållet afskaffad i dessa dagar», säger
han. »Det är tillåtet att skämta då och då för att krydda sitt
tal, äfven när man är i tagen med de allvarliga spörsmål, som
’satts under debatt’. Man får till och med använda sin
humoristiska gåfva att fördränka i löje hvad som helst, nota bene
om man har ett moraliskt eller vetenskapligt tendensiöst syfte.
Men ingen törs vara en fin humorist — humorist på grund af
nöjet af humoristisk uppfattning och framställning — en humorist
af Guds nåde, som har rätt att upplösa allt disharmoniskt,
vrångt och eländigt... i ett stort alltomfattande, alltförlåtande,
halft svårmodigt men medkänsligt löje/» Och dock har denna
stridslystna tid god användning för humorn, »ty humor försonar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1911/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free