Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Vår utrikespolitik och dess uppgifter. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skiljedomssakens främjande. Något svenskt eller nordiskt
afrustningsinitiativ kan naturligtvis icke ifrågakomma. Allmänt kända
sakförhållanden, hvilka endast drömmare kunna ignorera,
hänvisa den ömtåliga frågan om detta initiativ till de stora
militärmakternas inbördes politik, och tanken på en af Sverige ledd
samfäld småstatspåtryckning på dem — ett slags fackförening
bland nationernas underklass, som man mindre smakfullt
uttryckt sig — måste afvisas såsom en gagnlös och för deltagarne
troligen ej ofarlig demonstration. Det må vara sant, att —
som sir Edward Grey sagt — de nutida staterna äro
militärbördornas fångar och att stormakterna, om hvilka hans tal rörde
sig, vid närmare granskning torde finna, att
fängelsenycklarna sitta på insidan. Den placeringen ha dessa nycklar ej
för de smärre staterna, och det är ingalunda militarism,
utan endast sundt verklighetssinne att inrätta sig därefter.
Helt maktlösa äro emellertid dessa smärre stater icke, t. ex.
på Haagkonferenserna, och i det arbete för rätten, som där
bedrifves, bör Sverige häfda den hedrande plats det hittills
intagit på detta område. Fredsrörelsen i Sverige har alltför
ofta låtit sig användas som ett vapen mot försvarets tillbörliga
omvårdnad, men detta missförhållande får ej i allmänna
meningen göra fredsvän och försvarsvän till oförenliga begrepp
och därmed hos försvarets vänner ingjuta oberättigad
misstro till det internationella rätts- och fredsarbetet, där detta
bedrifves praktiskt och icke utopiskt samt ej göres till
täckmantel för landsfarlig brist på försvarsvilja. Faran härför
skulle vara mindre, om Sveriges fredsvänner allmännare
behjärtade några ord af en så obestridd fredsauktoritet som
Léon Bourgeois: »Det är icke på afväpningens väg, hvilken
nog synes kort, men är spärrad af oöfverstigliga hinder, som
man kan nå fram till freden; den rättsliga vägen är den enda,
som leder till målet, ehuru den är lång, svår och mödosam
att vandra.»
Verner Söderberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
