Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Vår utrikespolitik och dess uppgifter. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR UTRIKESPOLITIK OCH DESS UPPGIFTER 249
torde — som ofvan visats — enighet ej vara svår att vinna
och detsamma synes kunna gälla äfven den svenska
utrikespolitikens allmänna mai.
Erfarenheterna från det senast gångna halfseklet böra
därvidlag vara vägledande. På novembertraktatens allianspolitik
följde Carl XV:s sorglösa känslopolitik, fransk, skandinavisk
och ofta bullersamt ackompanjerad af demonstrationer från
tongifvande liberala Stockholmskretsar, som därvid för ingen
del skydde att med stora ord utmana mäktiga grannar eller
förhåna misshagliga utländska statsmän. Efteråt har
historien lärt oss, att vi då lefde i »a fooFs paradise» och att vi
därunder med vårt försummade försvarsväsen utsatte oss
för ytterligt betänkliga risker, för den händelse vi på allvar
indragits i de väpnade konflikter, med hvilka litet hvar på
den tiden i ord och tankar lekte tämligen obekymradt. En
opartiskt dömande eftervärld kommer kanske att som de för
riket värdefullaste af Oscar II:s regeringshandlingar räkna
dem, genom hvilka vår utrikespolitik från de skimrande
chimärerna återfördes till kyliga nationella
intressesynpunkter. Vid detta hälsosamma omslag är knutet namnet Oscar
Magnus Björnstjerna, de förenade rikenas utrikesminister
under åren 1872—80, en erfaren diplomat och god
fosterlandsvän, hvars verksamhet härvidlag knappast ännu hunnit bli
uppskattad efter förtjänst. Systemskiftet undgick ej oförtjänta
misstankar, tolkade af slagordet om »stormaktsdrömmar
under pickelhufva», och 1860-talets liberala känslopolitik
flammade upp för sista gången i det oratoriska fyrverkeriet vid
firandet af franska eskaderns besök 1891 och
proklamerandet på Hasselbacken genom S. A. Hedin af en »alliance toute
morale» med Frankrike, hvars eskader då var på väg till
Kronstadt för att grundlägga den allians, som bl. a. skulle
gifva alla radikalers buse, den ryska själfherskarmakten, dess
för kraftigare europeiskt inflytande nödiga stöd inom den
franska finansvärlden.
Sedan dess ha eskaderbesöken blifvit vanligare i Stockholm
liksom på andra orter och sympatibetygelserna utskiftats
jämnare. Regering, riksdag och folkmening ha samlat sig om
en nyktrare och ansvarsmedvetnare utrikespolitik än de
svärmande demonstrationernas med deras
champagnestämning af politisk berusning, flyktig som de susande pärlorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
