Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Reglementeringskommitténs betänkande. Af Seved Ribbing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 SEVED RIBBING
rätthållas. Majoriteten (fem medlemmar) har förenat sig i en
mening; en minoritet bestående af tvenne medlemmar
företräder en annan åsikt. Om det skulle vara tillåtet att inordna
dessa meningar under de gamla benämningarna, kunde man
vara berättigad att säga, det majoriteten företräder en i mycket
hög grad modifierad reglementarism, minoriteten åter är
aboli-tionistisk »sans phrase».
Vid närmare granskning finner man skillnaden dem emellan
bestå däri, att majoriteten betraktar de individer, hvilka kunna
benämnas helprostituerade, såsom utgörande en särskildt
anti-social och fördärflig människoklass, att den anser
tvångsåtgärder emot densamma i form af besiktning och i sjukdomsfall
internering å afdelning för veneriskt sjuka erforderlig. Emot
detta förslag reserverar sig minoriteten och vill ej veta af något
slags tvång i detta hänseende. Likväl med ett undantag.
Minoriteten vill tillerkänna konungen rätt att lämna föreskrift
rörande åtgärder för motverkande af könssjukdomars spridning
inom krigsmakten.
Det lider väl icke det ringaste tvifvel, att dessa ålgärder
framdeles såsom hittills komma att bestå i obligatorisk, periodisk
sundhetsmönstring och likaledes obligatorisk sjukhusvård i
händelse af behof. Man skulle sålunda här komma till den
egendomliga situationen, att en mängd unga män, af hvilka flertalet
i könshänseende lefver ett respektabelt lif, underkastas
tvångsåtgärder, hvilka man ej vill tillämpa på notoriskt skörlefvande
kvinnor. Det synes, som om man i sin ifver att skydda
kvinnokönet för all särställning inför lagen här hade kommit att slå
öfver åt ett motsatt håll och privilegierat detsamma med
personlig oantastlighet, äfven då dess medlemmar hängåfvo sig åt ett
lif, hvilket utgjorde en fara både för sedligheten och folkhälsan.
Med rätta hoppas vår samtid på mycken verkan af upplysning.
Man pekar med tillfredsställelse på de mångsidiga förbättringar,
hvilka utan allt tvång, endast medelst en rådgifvande
statsmyndighet blifvit utförda, t. ex. i fråga om hygieniska åtgärder,
skolväsende m. m. Men man glömmer, att det är en stor skillnad
mellan de råd, som gifvas offentligen åt en ansvarig
kommunaldelegation, och de råd, som gifvas i läkarens enskilda
mottagningsrum. Det är alls icke meningen, att förklara de enskilda
råden, anvisningarna och upplysningarna värdelösa. Men man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
