Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Staten som företagare. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATEN SOM FÖRETAGARE 177
pacitet de förmåner, som behöfvas för att förvärfva och
behålla honom. Särskildt gäller detta gifvetvis chefsplatserna,
för hvilka enskilda företag bestämma lönen tämligen
uteslutande efter sådana hänsyn, och med full rätt, ty icke många
stora utgifter kosta i verkligheten så litet, helt enkelt därför
att en hög lön i detta fall sällan drar andra kostnader
efter sig.
Nutidens demokratiska styrelse medför dessutom sina
särskilda stötestenar för statsföretagen — hvarmed ej skall vara
sagdt, att icke äldre tiders aristokratiska välde medförde andra
faror, som nu förminskats. Den största af de politiska
förhållandena framkallade faran är den makt arbetarna alltför
lätt kunna få öfver statsföretagen och, såsom följd däraf, de
emot företagets intresse stridande hänsyn, som måste tagas
till arbetarna, samt slutligen den frestelse, det kan innebära
för hvarje politiker att köpa röster genom att tala för bättre
villkor åt statsarbetare. Det är visst tänkbart, att en
fackföreningsledare kan ha större förutsättningar för chefskapet
vid t. ex. statens järnvägar än en ingeniör eller jurist, men
då bör han också få platsen; i sin egenskap af
fackföreningsledare bör han däremot aldrig ha lof att styra företaget, ty
hans och dess intressen stå då i strid med hvarandra. Med
rätta — äfven från sina egna utgångspunkter — har en engelsk
socialist, Sidney Webb, visat upp, att ett företag ledt efter
principen af sina egna arbetares intressen är lika felaktigt
konstrueradt som en skola inrättad till förmån för lärarna
eller eit ämbetsverk för tjänstemännen — och det förstår ju
litet hvar, att det måste vara betänkligt.
Att hoppas på fullständigt utplånande af dessa
statsföretagens olägenheter är antagligen alltför förmätet. Men lika
tydligt är det, att mycket kan göras för att öka och mycket
för att minska dem. Skall statsdriften ej blifva till skada för
vår ekonomiska utveckling, fordras främst en särställning för
statens affärsföretag; handlingsfrihet för deras ledare genom
allmänt hållna föreskrifter och reglementen, anslag fastställda
i klump och ej i detalj samt fria former för anställning,
aflöning och befordran af tjänstemännen; vidare en effektiv
realkontroll från regeringens sida mera än formalkontrollen
och slutligen alla medel för att hindra politiska inflytelser
från att göra sig gällande på affärsledningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
