Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Staten som företagare. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATEN SOM FÖRETAGARE 173
relativt ringa grad kan förändra. Det finns emellertid en stor
komplex af omständigheter, som direkt bero af statens egen
organisation och som därför inom vissa gränser kunna ändras
genom en ändring i statsorganisationen.
En af statsföretagens viktigaste egendomligheter är
nämligen deras karaktär af att vara blott delar af ett väldigt
företag och detta af ett företag med företrädesvis andra än
ekonomiska uppgifter. Alla känna ju till svårigheten för ett
enskildt företag med utgrenad produktion att tillförlitligt beräkna
räntabiliteten af hvarje särskild produktionsgren, men denna
svårighet är naturligtvis mångdubbelt större inom statens
ekonomi. Och därtill kommer i detta fall, att den afgörande
synpunkten för statens hufvudsakliga verksamhet ej är och
ej får vara räntabiliteten i detta ords vanliga mening; men
då andan — med rätta — är sådan inom statens största och
viktigaste delar, blir den lätt rådande äfven inom statens
affärsverksamhet.
Om denna anda vore synnerligen mycket att säga, men
här må det vara nog att uppehålla sig vid dess viktigaste
sida, statsverksamhetens bundenhet.
Till en viss grad beror denna på statens egen karaktär och
är såtillvida outrotlig. Staten är rättsordningens bärare, den
måste därför gå till väga efter skrifna regler och behandla
alla lika — uniformitet är inom vissa gränser oskiljaktig från
statens verksamhet. Ett enskildt företag kan handla efter
lämplighetshänsyn i hvarje särskildt fall, statsföretaget måste
däremot handla efter den normerade lämpligheten, och denna
kan ej undgå att i en mängd fall bli olämplighet. För
statsverksamheten blir författningstroheten då åtminstone ytterst
lätt högsta norm.
Huru litet denna motsats är insedd äfven i kretsar, där
statsdriften synes åtnjuta stora sympatier, därpå har man ett
färskt exempel i herr Staaffs stora anförande vid årets
remissdebatt och i det gillande hans ord funnit. Som bekant tänkte
sig herr Staaff i sitt tal regeringsledamöterna som stora
bolagschefer med underordnade afdelningschefer och framställde
därpå händelsernas utveckling på följande sätt:
Antag nu, att en sådan underdirektör hade fått ett betydligt anslag
på de villkor, som jag sade: han får spara på de medel, som han
fått för att verkställa en viss åtgärd, låt oss säga för att ombygga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
