Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ett franskt arbete om Sverige. Af Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT FRANSKT ARBETE OM SVERIGE 185
dess ändamål, är honom däremot efter allt att döma fullständigt
främmande, och de anklagelsepunkter, som han framställer mot
den svenska vetenskapen, äro något för poetiskt formulerade
för att kunna upptagas till diskussion. Det är betecknande för
det ytliga journalistdraget hos Bellessort, att han på detta sätt
tilltror sig att fälla ett omdöme öfver ett lands vetenskapliga
produktion, fastän icke ens en bråkdel af denna är honom
bekant och fastän vetenskapligt arbete öfver hufvud taget
undandrager sig hans bedömande- Här åtminstone återfinner man hos
författaren den redan förut omtalade oförskräckta entusiasm, af
hvars välsignelserika inflytande han så gärna ville göra
svenskarna delaktiga.
På tal om Upsalalifvets allmänna betydelse för den svenska
kulturen citerar Bellessort med partiellt instämmande några rader
ur en af Geijerstams romaner — Erik Grane —, där författaren
anklagar Upsala för att bära ansvaret för generationer af
förfelade lif. Fraser af detta slag återkomma sporadiskt här och
där i den svenska litteraturen, men man gör säkerligen klokt i
att icke tillmäta dem alltför stor betydelse. Om
universitetsvistelsen utöfvar ett ogynnsamt inflytande på en individ, så
beror detta otvifvelaktigt i de allra flesta fall vida mera på
individen än på universitetet. Den, som icke beröres af de talrika
väckande och karaktärsutbildande inflytelser, som studielifvet
erbjuder, har begått ett misstag, då han slog in på den
vetenskapliga banan, och om hans senare utveckling kommer att gå
i ogynnsam rikning, bär han själf ansvaret därför.
Jag har i den föregående framställningen hufvudsakligen dröjt
vid de partier af Bellessorts arbete, hvilka såväl ur principiell
synpunkt som med hänsyn till däri meddelade oriktiga
uppgifter varit ägnade att framkalla kritik. Men det skulle vara en
otillåtlig ensidighet att icke därjämte påpeka bokens obestridliga
förtjänster. Som stilist äger Bellessort redan ett stadgadt rykte,
äfven om en eller annan måhända finner hans prosa utmärkt
af en något för stor ordrikedom, hvarigenom här och där
uttryckets klarhet blifvit lidande. Mest till sin fördel visar sig
författaren i bokens första del. De naturskildringar, som här
förekomma, äro utförda med beundransvärd finhet och visa en
förvånande stark känsla för det svenska landskapets egendomliga
skönhet. Förträfflig i sin art är äfven teckningen af julen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
