Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ett franskt arbete om Sverige. Af Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 OSCAR WIESELGREN
ett annat område, som äfven erbjuder talrika tillfällen till
misstag, nämligen det folkpsykologiska. Att ett försök till allmän
exposé af en nationell kultur ej kan undvara den
folkpsykologiska synpunkten är otvifvelaktigt, men lika otvifvelaktigt är,
att äfven den försiktigaste bedömare därvid löper risken att
tillåta sig oberättigade generaliseringar af enstaka fenomen och
godtyckliga konstruktioner till förmån för a priori uppställda
teorier. Att André Bellessort i trots af sin i mångt och mycket
förträffliga uppfattningsförmåga är predestinerad att skatta åt
dessa svagheter måste stå klart för hvar och en, som känner
hans öfvervägande intresse för pittoreska situationer och
karaktäristiska detaljer. Under sin vistelse i Sverige har han varit i
tillfälle att iakttaga åtskilliga företeelser inom landets moderna
kultur — hans obekantskap med språket har dock säkerligen
härvid lagt honom större hinder i vägen än han själf anar —
men af allt hvad han sett har endast det i egentlig bemärkelse
intresserat honom, som han haft svårt att förstå, och det är
företrädesvis där, som han ansett sig kunna gripa det svenska
folklynnets innersta drag. Denna allmänna böjelse kommer
honom att i en hel del detaljer, tämligen godtyckligt samlade
ur den svenska kulturen, inlägga en betydelse vida större än
hvad de verkliga förhållandena medgifva. Detta gäller bland
annat om hans uppfattning af Sveriges historia och af dess
konungar, hvilka senare han karaktäriserar som »rois austéres,
rois fous, rois mystiques et visionnaires, rois de théåtre et d’opéra».
Hvarför skall detta vara något just för Sverige egendomligt?
Har icke hvart och ett af Europas länder i sin historia att
uppvisa några liknande företeelser? Och hvar skall man för öfrigt
i denna uppräkning få plats för exempelvis Gustaf II Adolf,
Karl X Gustaf eller Karl XI — för att icke tala orn Fredrik I
och Adolf Fredrik, hos hvilka knappast ens Bellessort torde vara
i stånd att leta fram några mystiska drag? Men man har icke
svårt att se, hur han bildat sin uppfattning. Han har fängslats
af någon bland den svenska konungalängdens legendariska
gestalter, Erik XIV eller Karl XII, och utan att närmare göra sig
underkunnig om förhållandena generaliserar han dessa
karaktärer och uppställer dem som den svenska historiens prototyper.
Det är här som öfverallt den intressanta detaljen, som bildar
utgångspunkten för hans skildringar. Ännu mera typiskt
framträder detta i hans lifliga intresse för Pelle Molin. Här finner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
