Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Demokratiska framtidsutsikter. Af Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 HARALD HJÄRNE
som hvarje annan personlig rättighet, af mången, i gynnsammaste
fall af flertalet, fattas såsom innebärande i främsta rummet en
plikt och utöfvas efter bästa samvete i öfverensstämmelse med
en sådan uppfattning. Äganderätten kan ju äfven uppfattas och
begagnas af fosterlandsvännen och den fromme på samma sätt.
Men i den enskilda rätten såsom sådan, i den offentliga
maktbefogenheten, som gestaltas uteslutande såsom en enskild rätt>
finns ingen förpliktelse till en dylik uppfattning. Det ligger i
dess eget väsen att vara den berättigades ensak, att »brukas
eller missbrukas» efter hans personliga ompröfning utan något
ovillkorligen bindande ansvar, för så vidt som han ej
öfverskrider sin rätts råmärken. Med andra ord, det är den berättigades
eget intresse, som opåtaldt bestämmer hans maktutöfning.
Det är därför helt naturligt, att i ett demokratiskt statsskick
valmännens egna intressen göra sig alltmer gällande, i den
mån andra bestämmande, för demokratien främmande
samhällsmakter saknas eller försvagas. Men lika naturligt är, att
sålunda en ständig konflikt uppstår mellan valmansintressena
och det allmänna statsintresset, som tager gestalt i pliktåläggande
institutioner och ej kan göra sig gällande utan att kräfva
uppoffringar af enskilda intressen, till och med af själfva
valmännens. Denna konflikt måste oafbrutet utkämpas, utjämnas eller
öfverskylas under vädjande just till valmännen själfva, som
ytterst förfoga öfver den högsta statsauktoriteten, — ett oändligt
problem, som omöjligen kan finna en adekvat lösning, men
genom sina skiftningar ingriper i statens hela lif, så länge det
varar.
Det är klart, att den, som förstår att omedelbart vädja till
ett påtagligt och utbredt valmansintresse, har under eljest
normala förhållanden ett gifvet öfvertag eller åtminstone försprång.
Det gäller att gifva detta intresse en sådaa form, som har utsikt
att samla så många röster som möjligt. Klassintresset lämpar
sig bäst för detta ändamål, emedan det utgör, så att säga, den
sammanträngda kvintessensen af en mängd likartade enskilda
intressen. På samma gång kan det uppställas såsom ett
skenbart högre intresse än de rent individuella, liksom ersätta de
moraliskt tvingande makter, hvilkas inflytande ännu icke blifvit
fullt utplånadt, och sålunda användas till att framkalla den
hänförelse, som kräfver åtminstone illusionen af personlig
uppoffring. Klassintresset kan äfven, sedan det blifvit tillräckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
