Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Demokratiska framtidsutsikter. Af Harald Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«8 HARALD HJÄRNE
med en omfattande världsåskådning faller under filosofiens
dom-värj o.
Genom det oumbärliga auktoritetsbegreppets erkännande har
demokratien åtminstone bevarat en allmän ram för sitt
statsarbete. Hur mycket för öfrigt står kvar af den tidigare
statsorganisationen, det är åter en historisk fråga, hvars besvarande
är af stor vikt för bedömandet af olika demokratiska staters
vidare utveckling. I mån af sin konservatism i detta afseende
befrias de från nödvändigheten att syssla med ett arbete, som
föga lämpar sig för deras krafter under nutida kulturvillkor.
Men det ligger i demokratiens väsen, att all beslående
statsmakt, hvarifrån dess historiska ursprung än månde härleda sig,
fattas såsom ett uppdrag af folkviljan, som ju ej kan oafbrutet
göra sig gällande genom sitt otympliga omröstningsmaskineri
och därför måste nöja sig med att öppet eller stillatigande, för
beständigt eller tid efter annan, omedelbart eller medelbart,
legitimera statens verkligen arbetande myndigheter. Och när
genomgripande förändringar anses böra företagas i deras
verksamhet, vare sig i rent organisatoriskt syfte eller i samband med
andra samhällsreformer, som alltid kräfva nytt statsarbete, ny
användning af statsmakten, — då kan folkviljan icke undgå att
själf ingripa, emedan nya uppdrag måste gifvas och de gamla
eller en del af dem återtagas, förnyas eller omregleras. Formen
för detta ingripande är ännu i vanliga fall valomröstningen,
hvarigenom antingen (undantagsvis) vissa högre och lägre
ämbetsmän eller folkombud med uppdrag att genom sina
förtroenderöster tillsätta regeringen, som själf utnämner de öfriga
ämbetsmännen, utköras för vissa tidsperioder. I synnerhet
efter den senare metoden, parlamentarismen i trängre mening,
framsilas folkviljans befruktande flöde endast på långt afstånd,
genom mångahanda kanaler och omvägar, till det egentliga
statsarbetet, där det gäller att själf handla, icke blott utse dem,
som skola handla å det allmännas vägnar.
Emellan de röstande valmännen och den utnämnande regeringen
är från denna synpunkt framför allt den skillnaden af betydelse,
att de förre äro helt och hållet inskränkta till att utfärda
arbets-uppdrag åt andra, under det att den senare, förutom sin
befattning att utnämna ämbetsmän, tillika har att själf omedelbart
vidtaga åtgärder i statens tjänst. Valmännen stå utanför statens
tjänst, hvaröfver de ändå omedelbart förfoga genom sin röst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
