Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Sveriges försvar - Värnplikt och reservorganisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES FÖRSVAR 87
1906— »det ur försvarssynpunkt viktigaste», och kommitténs
försummelse att sätta det »i främsta rummet» bör ej få
föranleda ytterligare uppskof i onödan.
Beträffande detaljerna kunna tänkas många vägar till
målet, men vissa hufvudpunkter måste dock oryggligt fasthållas.
Öfningstiden för infanteristen i ledet får ej sättas kortare än
till ungefärligen ett år. Det material till skapande af
reservunderbefäl (och under förutsättning af fortsatt utbildning äfven
reservofficerare), som de skolbildade och andra därtill
lämpade värnpliktige erbjuda, måste omsorgsfullt tillvaratagas.
Kanske kan den längre utbildning, som är nödvändig för
ändamålet, genom lämplig periodfördelning o. s. v. anordnas
så klokt, att det behöfliga antalet reservbefäl vinnes redan på
frivillighetens väg — man kunde i hvarje fall göra ett försök;
men uppnår man ej därmed det afsedda resultatet, återstår
blott att göra denna längre utbildning obligatorisk.
Ur allmänt medborgerlig synpunkt återstår ännu ett
önskemål. Intet torde i högre grad eller i hvarje fall med mera
skäl bidraga till värnpliktens impopularitet än de ofta
intygade svårigheterna att efter öfningstidens slut återfå
tillfället till arbetsförtjänst. Hur pass allvarliga de äro, därom
vittna redan dessa ständiga annonser om »nykter, redbar och
exercisfri ung man» eller dylikt, en trafik mot hvilken man
ännu ej sett den allmänna opinionen reagera.
Förebyggandet af denna med värnplikten sammanhängande fara för
arbetslöshet är en punkt, som arbetarrörelsen borde sätta långt
fram på sitt program, och åt hvilken man vid uppgörande
af kollektivaftal måste ägna synnerlig uppmärksamhet,
såsom ock redan börjat ske. Att svårigheterna skulle ökas
genom öfningstidens utsträckning, torde emellertid knappast
vara att befara, snarare kan man hoppas motsatsen, då ju
därigenom blott en mindre del af året blir öfrig. Men hvad
man kan begära är att, i den mån så kan ske utan
allvarlig olägenhet för försvarsuppgifterna, vid öfningstidens
fördelning inom året så mycken hänsyn som möjligt tages till
denna synpunkt, hvilken åter i sin ordning sammanfaller
med önskvärdheten, att vårt lands behof af arbetskrafter så
litet som möjligt blir lidande för dess försvars skull — alltså
en nationalekonomisk synpunkt af väl så stor vikt som de i
pengar uttryckta försvarsutgifterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
