- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1911 /
39

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Våra gamla städer. Af Sigurd Curman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VAKA GAMLA STÄDER 39

ny byggnadsstadga för rikets städer. Där föreslås nämligen
indelande af rikets städer i fyra olika grupper alltefter
storleken, och för dessa äro hushöjderna begränsade till 2, 3, 4 och
5 våningar. Därigenom skulle öfverhufvudtaget i en liten stad
aldrig kunna uppföras hus högre än 2 våningar, hvilket ju
måste betraktas såsom en stor fördel. Enhetligheten skulle
därigenom bibehållas, och enskilda byggnader skulle icke som
nu alldeles hoppa ur skolan. Men byggnadsstadgeförslaget
innehåller en bestämmelse af måhända ännu större betydelse
för våra gamla städers bevarande, nämligen, att
byggnadsnämnden skall äga förbjuda byggnadsföretag, genom hvilket
intrycket af en byggnad af historisk eller konstnärlig betydelse
förvanskas, vare sig byggnadsföretaget afser ändring af sådan
byggnad eller uppförande eller förändring af annan byggnad i
densammas närhet, hvarvid sakkunnigs yttrande i ärendet skall
inhämtas och beslutet underställas Kungl. Maj:ts pröfning. Om
sak-kunnigeiiistitutionen kan få en lämplig sammansättning, och
bestämmelsen ändrades därhän, att byggnadsnämnden icke
endast hade rättighet, utan äfven skyldighet att förbjuda sådana
företag, som af de sakkunniga anses skadliga, så vore därmed
ett synnerligen verksamt medel vunnet att på laglig väg
förhindra de gröfsta vandaliseringarna af våra städer. Det är
därför af den allra största betydelse för våra byggnadsminnens
bevarande i städerna, att ifrågavarande paragraf icke borttages
eller förfuskas vid den slutliga redigeringen af stadgan, sedan
den genomgått pröfningarnas skärseld.

Genom lagar och förordningar kunna ju visserligen de
gröfsta ofogen stäfjas, men den ömmare omvårdnad, som ensam
förmår skapa de fina effekterna och den varma, intima
stämningen, den kan endast grundas på den goda och förstående
viljan. Endast det man förstår och älskar, blir väl vårdadt.
Och därhän skola vi endast komma genom en allmän
fördjupning af vår kultur och genom att småningom återknyta de
brustna byggnads- och handtverkstraditionerna. Glädjande nog
spåras ganska tydligt bland våra yngre arkitekter en alldeles
bestämd sträfvan i denna riktning, som redan burit synliga
frukter. Får det blott fortgå på den inslagna vägen, och
rörelsen når ut till de bredare lagren, så kunna vi kanske t. o. m.
våga hoppas på den tid, då äfven stationssamhället genom att
anknyta vid de gamla svenska städernas byggnadstraditioner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1911/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free