Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Våra gamla städer. Af Sigurd Curman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRA GAMLA STÄDER 27
hällena till byggnadskonstens frodigaste ogräsåkrar med all
den vantrefnad och arkitektoniska ofrid, som därmed följer
inom dess oorganiska, schackbrädesrutade område.
Den gamla stadens plan däremot är oftast organiskt framvuxen,
formad af alla de olika kraf och betingelser, som gjort sig
gällande just för den orten, såsom terrängförhållanden,
försvarshänsyn, invånarnas speciella lefnadsvilkor m. m. Detta har
ofta skapat byggnadsgrupperingar och gatuperspektiv af stor
skönhet just genom sin naturliga oregelbundenhet och osökta
originalitet. Därtill kommer det oändliga behag, som förlänas
genom de gamla trädgårdarnes lummiga träd och frodiga
blomstersängar, murarnas grönskande slingerväxter och torgets höga,
smäckra poppelrader.
Allt detta är ju gamla bekanta saker, som ofta behandlats på vers
och prosa. Men — tyvärr — också nästan endast på vers och prosa!
Sedan en mansålder tillbaka pågår nämligen i vårt land som
annorstädes ett ihärdigt arbete att omvandla dessa våra gamla
städer efter stationssamhällets idealbild. Under de stora
omhvälfningar och omvärderingar, som ägde rum på nästan alla
områden under 1800-talets senare hälft med en dittills okänd
hastighet, bröts den tradition och den individuella karaktär, som
dittills burit upp vår stadskultur. De nya kommunikationsmedlen
kastade om handelsvägarna, hvarigenom ock städernas lifsvillkor
totalt förändrades, liksom skråväsendets afskaffande betydt en
stor omhvälfning i småborgarnas yrkesutöfning och
handtverks-traditioner. Af dessa sistnämnda finnes numera så godt som
ingenting kvar, och därför är också den lokala småstadskonsten
praktiskt taget död. Det nya, som skapats af våra
småstadsbyggmästare, har med ytterst få undantag inga som helst
beröringspunkter med andan i de gångna tidernas byggnader.
Traditionen är helt af klippt, och på den nyplöjda åkern frodas
ogräset under alla former. Men ej nog därmed. Det fröar af
sig in på de gamla välansade åkrarna, det vill undantränga de
gamla goda borgarhusen och ersätta dem.
Redan hafva flera städer helt omvandlats, många präktiga
och vackra verk af gammal svensk borgerlig byggnadskonst
hafva skattat åt förgängelsen, och ännu flera lummiga träd hafva
fällts till marken. Men ännu återstår dock tillräckligt mycket,
som är vardt att räddas. Det är tyvärr ännu alltför litet kändt,
huru mycket vi i vårt land dock äga kvar af gammal god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
