- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1911 /
20

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om orsaken till missnöjet bland de svenska arbetarna. Af Erik Aug. Forsberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 ERIK AUG. FORSBERG

Under vissa omständigheter blir detta begär en dygd, som
gör människan till en hjälte. Hvilken roll har svenskens önskan
att vara kavat och ej ödmjuka sig — förenad med de stora
dygderna, uthållighet och trohet — spelat under vår storhets-
tid? Frågan hör kanske ej hit men bör begrundas.

Emellertid, tiderna förändras, och hvad som under vissa för-
hållanden är en dygd, blir under andra ett stort fel.

Nutidens ordnade industriella verksamhet har allt mindre och
mindre användning för den sorts käckhet som ofvan berörts. Det
enformiga arbetet i en verkstad, med dess ovillkorliga fordran
på subordination blir betungande och missnöjesalstrande för
många i öfrigt präktiga individer. Man får en berättigad för-
maning af sin verkmästare; man får ej den betalning för sitt
arbete, som man förut skrytsamt sagt till sina kamrater, att man
vill ha; man sättes på ett arbete, som man anser under sin
värdighet — tvärt är det färdigt. Hellre arbetslöshet, nöd och
elände än uppgifvande af begäret att vara kavat för tillfället. Jag
har sett många sådana fall och talar af erfarenhet. Kanske
»drifves> man på detta sätt i landsflykt; nåväl, så länge man
syns här hemma, är man rak i ryggen — i Amerika går det
öfver — men då synes man ej längre.

Hur var det någon sade i riksdagen för några år sedan?
En af de största anledningarna till emigrationen är — att nämn-
den skall vara enhällig för att öfverrösta domaren. Yttrandet
är mera karaktäristiskt än sant. >Man är väl en erfaren, klok
odalman och förstår väl lag och rätt bättre än en nybakad
juristyngling.> Jag säger ej att nämndemännen resonera så,
men många anse, att så borde de resonera.

Må ingen missförstå mig. Själfständighet och känslan af det
egna värdet äro stora och goda egenskaper, men de få ej för-
blandas med lidelsen att i oträngdt mål visa sig >morsk>?.

Mycket mera kunde vara att säga om de oberättigade an-
ledningarna till missnöje, men det sagda må vara nog. Må vi
söka hvar i sin stad verka för en förbättring af vårt folks
karaktär i hithörande afseenden, men må vi akta oss att för bort-
tagande af dylikt missnöje gifva efter för detsamma. Den som
gör så är lik en sjösjuk — ger han efter, blir sjösjukan sjufaldt
värre:

Utom dessa anledningar till missnöje finnas dock tyvärr
— eller dess bättre — en hel del anledningar, hvilka ej bero

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1911/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free