Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626
SVENSK LYRIK.
Jag svindlar. Fram! Se hviftningar från husen!
Ett tak af ligor öfver staden hvälf
och stryp \ rök, ni trasbanérets tusen,
en tid, som dör föraktad af sig själf!
Videre de yndefulde »Gullebarns vaggsånger» — maaske Samlingens
allersmukkeste Digtcyklus, hvor allerede de første bløde melodiske Linjer
anslaar Stemningen:
Spörj östan, spörj vestan om tankarnas gång.
Gullebarn, Gullebarn lilla!
og hvor Vuggevisetonen senere er beundringsværdig holdt gjennem Rytmer
af en underlig skjær og fantasifuld Poesi. Endelig skal jeg anføre dette
lille Tankesprog, hvor en dyb og sand Livsvisdom klinger gjennem de
rene og simple Linjer:
Vi otacksamma.
Otacksamma mot allt
skåda vi lifvet kallt
redan med ungdomens öga.
Allt, som är ljufvast och störst,
skattas för stunden så föga,
vinner som minne sitt värde först.
Dagarna synas grå.
Först när de unga stå,
böjde af ålderns börda,
framför sin väntande bår,
prisa, med saknad de, rörda,
korta lifvets försvunna år.
Det sidste Digt i Samlingen har til Titel »Den sofvande systern».
Det er sit Fædreland, Forfatteren sorgmodigt benævner saa.
Hon ligger kväfd af rökverk som vi bränt,
af rökverk, som vår kärlek tändt
kring hennes bädd som kring ett helgons graf —
og han fortsaetter:
I sorgehuset sitta vi som gäster,
och graföl äro våra minnesfester,
hon sofver döf med hakan mot sitt bröst,
då Norge, systern, som satt bo i väster,
står upp med solen. Hör ni hennes röst?
Hon hälsar dagen, diktar och beundras,
från hundras mun går hennes ord till hundras
kring vida trakter som ett återskall.
Men den vi älska sofver kall.
En saadan Hilsen fra den anden Side af Kjølen kan vi norske ikke
modtage med andet end med Glæde og med Tak. Men vi ved ogsaa,
at en Literatur, der — blandt månge andre — eier Digtere som
Heidenstam, den bærer Livsspiren i sig, og at der ikke er nogen Fare for, at
det ikke vil opfyldes, hvad han siger i de vakre, mandige Linjer,
hvor-med Digtet si utter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
