Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KRISTLIGT-SOCIALA RÖRELSEN I TYSKLAND. 612
i talarestolen och höll ett af de glödande demagogtal, hvilka förskaffat
honom ryktet för en »furchtbare Beredsamkeit». Med sin etsande
dialektik kritiserade han Stöckers anförande punkt för punkt och slutade i
ett formligt raseri mot »die Pfaffen», mot Luther och Kalvin. »Till och
med om prästväsendet förmörkar solen och stormar an som en
gräshopps-svärm», slutade han.i extas, »så skola ej de socialdemokratiska arbetarne
låta locka sig från sina mål och vägar. Kristendomens dagar äro
räknade, och prästerna tillropa vi: gör upp er räkning med himlen, er tid
är ute!» Detta utbrott mottogs med stormande bifall, och de närvarande
fattade en resolution mot bildandet af ett kristligt-socialt arbetareparti.
Men senare samma dag sammanträdde inom slutna dörrar de, som
Stöcker lyckats vinna för sina idéer. Hans första anhängare voro dock
blott ett femtio-tal. Men efter fjorton dagar hade det vuxit till 400, och
i slutet af året räknade partiet mer är 3 tusen medlemmar i Berlin samt
hade systerföreningar på många andra orter inom riket. Naturligen
försiggick icke denna partibildning utan strid med de energiska
socialdemokraterna. Härvid stod Stöcker så godt som ensam; vid hans sida
kämpade blott missionsdirektören Wangemann med ihärdighet och mod. Vid
det mera teoretiska arbetet hade Stöcker däremot en ovärderlig
bundsförvant i nationalekonomen Adolf Wagner, som till hans förfogande
ställde sin vetenskapliga rustkammare och visserligen ofta riktade sin
kritik äfven mot Stöcker, men dock alltid, då det gällde, i sista hand
principiellt stod troget vid hans sida. Med Wagners biträde utarbetades
partiets program, och då detta fortfarande äfven af »die Jungen» inom
den kristligt-sociala rörelsen erkännes såsom den lyckligaste
formuleringen af partiets sträfvanden, så anse vi oss här böra anföra det i dess
helhet, sådant det fastställdes 1878:
Allmänna grundsatser.
1. Det kristligt-sociala arbetarepartiet står på grundvalen af den kristna
tron och af kärleken till konung och fädernesland.
2. Det förkastar den nuvarande socialdemokratien såsom opraktisk,
okristlig och opatriotisk.
3. Det sträfvar efter en fredlig organisation af arbetarne, för att i
samband med statslifvets Öfriga faktorer bereda väg för de nödvändiga
praktiska reformerna.
4. Det uppställer såsom mål minskande af klyftan mellan rik och fattig
och åvägabringandet af större ekonomisk säkerhet.
Enskilda fordringar.
I. Af staten.
A. Arbetareorganisation.
1. Införande af obligatoriska, för hela riket gemensamma fackföreningar
för de olika yrkena och i förbindelse därmed ordnande af
lärlingsväsendet.
2. Upprättande af obligatoriska skiljedomstolar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
