Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564 ett nyromantiskt skaldeideal.
Må vi då se på de »negativbilder» — från utkastet 1818 och det senare
fragmentet — mot hvilkas skumma personligheter och skumma idékrets
Atterboms ideal bryta sig.
Först sagans elaka styfmoder, hvaraf skalden danat drottning Gloriosas
mäktiga och mörka bild.
Hon har en egenhet: medan hon knappast är någon hufvudfigur i
»idédramat», har till gengäld skaldens intresse för henne själf gjort henne mer
lefvande än sagospelets hela filosofiska personal. Denna stolta, häftiga, viljestarka och
hänsynslösa amazondrottning med sin själfbehärskning och fina kvinnliga
förställning, äfven när hon håller på att kväfvas af hat, med sitt imposanta
majestät, sin mörkt vällustiga dragningskraft — hon tillhör ett verkligt drama, och
vid läsningen af vissa scener i utkastet tänker man på, hvad skalden kunnat
göra af denna kvinnofigur à la de stolta förbryterskorna i Völsungasagan eller
hos Shakspere!
Som en af den Atterbomska idealismens negativbilder framträder hon
genom sitt människoförakt och sin frivola skepsis mot allt idéelt, som dock ty
värr har sin gång:
"För svärmare och narrar gjordes världen."
Amundus har hon älskat, och en kvinna sådan som hon glömmer det
ej. Nu hatar hon och förföljer »denne gäck i högromantisk (sic) snitt» och
sin egen lika romantiska styfdotter Florinna — men lyckligtvis mindre för
denna romantik än af svartsjuka, kränkt stolthet och ärelystna planer.
u–-med diademets skimmer
uppöfver korpsvart hår och reslig växt,
hvad liknar hon, den Isebel, om ej
ett präktigt nattmoln, på hvars öfre rand
en halft uppsvulgen måne dystert glimmar."
I våra dagar skulle en poet i Nietzsches anda — som kanske gjort
Amundus till någon sorts don Quijote och Florinna till en karrikerad
konfirmationsflicka — af drottning Floriosa ha skapat en flammande kvinnlig Antikrist —
samma karakter som hos Atterbom, men af motsatt tendens.
Hos henne pulserar ett stycke renässanslif. Långt mer teoretiskt har
skalden anlagt en annan figur, hexan Sysis, som är drottningens hjälperska och
nu blifver den egentliga bäraren af de mörka och negativa läror, som
framträdt i kulturvärlden.
Det antiromantiska, som skalden illa tilltygar i sitt andra sagospels
»hyperboreiska republik», hade ej stöd i någon vetenskaplig filosofi utan i en ytlig
dags- och tidningsjargon; den antiromantik, som Sysis predikar med utprägladt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
