Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett nyromantiskt skaldeideal och idékretsen i
Atterboms "Fågel Blå".
(Afhandling, belönad med Svenska Akademiens andra pris 1896.)
Nyromantikens dikt var bland annat spekulativt-estetisk.
Den ville i ihtuitiva siarglimtar låta ana det absoluta själft, tillvarons
rötter i skuggan bakom all sinnlig erfarenhet och allt diskursivt tänkande. Den
ville vara lärodikt men icke, som klassicitetens didaktik, för det isolerade
förståndet utan för den hela och osöndrade personligheten, och främst för dess
syntetiskt uppfattande och syntetiskt skapande känslo- och gemytssida. Däraf
ock romantikens poetiska teknik: den brukar suggestiva och syntetiska medel,
rytmisk musik och symbol för att gifva
"hvad ej i ord förtydligas får,
hvad vårt innersta väsende kånner,
hvad till det eviga hemmet når- —
och som på samma gång är vårt innersta väsende och ett uttryck för det
absoluta själft.
Särskildt häfdade romantiken det sköna som den stora syntes, i hvars
brännspegel allt det samlas, som reflexionen åtskiljer, och där lifvets osöndrade
innerlighet, Guds eget väsende å nyo framträder. Den dikt, som vill tolka
världsmysteriet, tolkar då äfven skönheten. Därför blef romantikens »idédrama»
estetiskt i särskild mening, blef en poesi om poesi, en poetisk filosofi om
det sköna.
Märkligt nog, tillkom detta typiska idédrama icke i Tyskland — ty
No-valis roman Heinrich v. Ofterdingen är alltför grumlig och litet utförd — utan
hos oss i Sverige. Det är Atterboms »Lycksalighetens ö».
Men äfven Atterboms andra sagospel, den ofullbordade Fågel Blå, rör
vid samma sträng, om än icke på samma sätt.
»Lycksalighetens ö» visar i en världsbild med gränslösa perspektiv, hur
det jordiskt sköna just i sin undergång röjer sig som ett evigt, hvartill all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
