Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545
När modern, Dona Aurora, kommit till visshet om förhållandet mellan den
tjuguårige ynglingen och den tjugufemåriga flickan, gör hon ett hastigt slut pà
svärmeriet och reser med sin son till sitt hemland, Galicia.
Esclavituds lidelse är sublim, utan alla ord, utan alla deklamationer, full
af poesi genom hennes skönhet, ungdom och höga försakelse. Det hela är
en idyll slutande i tragik, ty utan Rogelio och utan Galicia finnes för den
varmblodiga Esclavitud ej annat än döden och den ger hon sig hellre än att
taga tjänst hos en gammal libertin, till hvilken hon fått rekommendation.
Det bela är en episod vanlig nog i världen, men framställd med kraft,
med alla sina orsaker och följder, målad med naturtrohet och konstnärligt
grepp, förlänad skönhet, intresse och följdriktighet, med skuggor och dagrar,
moln och sol, tårar och leenden.
Dona Emilia Pardo Bazåns studier af sociala, moraliska och religiösa
frågor äro icke mindre allvarliga och djupgående än andra, som äro föremål
för denna universella, rastlösa andes verksamhet. Därom vittna de
nästföljande sammanhängande romanerna U?ia Christiana och La Prueba, båda 1890.
Antagonismen mellan kvinnans och mannens själ, mellan den
rationalistiska mannen och den troende kvinnan, är grundtemat i dessa båda romaner
där icke ett penseldrag är gjordt utan efter lefvande modell och där
måttfullheten icke ett ögonblick är lämnad ur sikte.
Carmen Aldao, som är la christiana i första romanen och som segerrikt
genomgår la prueba i den senare, är förenad med en man, som moraliskt och
fysiskt är henne motbjudande. I hemlighet åter är hon förälskad i sin makes
brorson och hon kämpar och strider — icke såsom vulgära naturer för att
icke falla utan — såsom sublima själar för att icke ens vilja falla, för att
radikalt förändra riktningen af sina känslor. Detta är det originella och nya
i de båda romanerna. När hennes motbjudande man angripes af paralysie
générale, har hon kommit till seger öfver sig själf. Hon vårdar honom, visar
honom uppriktig ömhet och han dör i hennes armar. Hon är nu så luttrad,
att om hon lefvat i XIII:e seklet, skulle man målat hennes bild på guldgrund
i en kyrka, såsom förf. själf säger.
Ämnet är behandladt med ytterlig delikatess och berättelsen är full
af gratie.
La piedra angular utkom 1891 eller 92 och är ett anatema mot
dödsstraffet, på samma gång som förf. skildrar den förbannelse, som hvilar öfver
bödelns yrke.
Skarprättaren Juan Rojo är afskydd af alla, stora och små, och
koncentrerar hela sin ömhet på sitt enda barn, Telmo. Men äfven öfver bödelns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
