Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bokanmälningar och litterära notiser.
E. Phragmén : Proportionella val. En valteknisk studie. Stockholm 1895. Lars Hökerberg
Att granska lagar och i dem upptäcka uttryck och meningar, som äro
olämpliga vare sig till formen eller innehållet, är ju alltid mycket lättare än
att skrifva lagar. Smak och åsikter kunna därvid verka afgörande; hvad den
ene finner alldeles bakvändt kan den andre, som dock är begåfvad med lika
sundt förnuft, finna alldeles riktigt och i sin ordning. Men understundom
påträffas äfven i våra dagar lagparagrafer, som, oafsedt all partiståndpunkt och
äfven smak, förefalla en vanlig tänkande människa tillkomna utan någon
förnuftig grund. Har en sådan paragraf en gång inkommit i lagen, kan det
sedan bli förenadt med rätt stora svårigheter att fa bort den, äfven om det stora
flertalet, som därvid har någon bestämmanderätt, blifvit uppmärksamgjord pà
dess olämplighet.
Till dessa betraktelser blir man lätt föranledd vid läsningen af andra
sidan i prof. *Phragméns broschyr om »Proportionella val», utgörande n:o 25
af den förträffliga småskriftsserien »Svenska spörsmål». Förf. påpekar där,
hurusom »den vanliga föreskriften, att röstsedel bör innehålla precis lika många
namn som valet afser platser, saknar hvarje logiskt berättigande». Om
valmannen får insätta flera namn på sin röstsedel, kommer han icke därigenom
att i något hänseende erhålla större utsikt att få. in sina kandidater utan tvärt
om. Hvilka oerhörda följder en sådan onödig och olämplig föreskrift, som
dock synes tämligen oskyldig, kan hafva, framgår bäst af 1887 års
riksdags-mannaval i Stockholm och därpå följande domstolsutslag. Och dock kvarstår
lagparagrafen än i dag oförändrad.
Det är emellertid endast i förbigående, som en sådan fråga i
ofvannämnda skrift vidröres. Uppgiften, som förf. förelagt sig, är en annan. En
valkrets skall välja riksdagsmän såsom sina representanter i riksdagen; en stads
fullmäktige skola utse landstingsmän till landstinget; riksdagens ena kammare
skall välja ledamöter af ett utskott o. s. v. I alla dessa fall gäller det att för
en korporation på lämpligaste sätt utse representanter till en annan sådan.
Detta tillgår som bekant hos oss liksom äfven i de flesta andra länder så,
att väljarne rösta på lika många, som valet afser platser, och sedan de
förklaras valda, som fått de flesta rösterna. Men om exempelvis 2 representanter
skola väljas och de, som verkligen utöfva sin rösträtt äro 1000 samt af dessa
499 hafva förenat sig om A och B, 498 om C och D och 3 rösta på A och
C och således A och B förklaras valda; äro då dessa de lämpligaste
representanter för väljarne, så att väljarne genom dem ha de bästa utsikter att fa
sina åsikter och önskningar tillgodosedda? Nej, naturligtvis icke. A och C
vore i detta fall det möjligast trogna uttryck för väljarne. På samma sätt om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
