Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506
SOLENS BARN.
fana; de skiljas genom färgen men ha i vänstra hörnet upptill ett märke,
gemensamt för alla rikets flaggor — regnbågsmärket, som betygar, att inca är
himmelens son.
Generalen har fullbordat sin mönstring; han har personligen öfvertygat
sig om att allt är i ordning, att trupper och fångar ha tillräcklig förplägning,
och att de sårade fått pålitliga bärare. Träpipeblåsarne ge signalen,
befallningarna ljuda, manskapet ordnar sig åtta man i ledet, hären sätter sig i
rörelse, och i samma Ögonblick börja tusenden sjunga; tonerna fortplantas från
afdelning till afdelning. Det är folkets krigssånger, som än i glada än i
tungsinta tonfall tolka kärleken till fosterlandet.
Som en ändlös orm slingrar sig hären fram genom urskogens dunkel och
på en sidoväg ut till stora kungsvägen, som här går uppåt i bukter från
af-sats till afsats i höglandet. Lansar och yxor blänka i solskenet. Sången
brusar upp och sjunker, dör sakta bort och återkastas i mäktigt eko från
fjällsidor af porfyr och granit.
Nejden höjer sig amfiteatraliskt med berg öfver berg; mellan dessa
omväxla böljande majsfält med tropiskt rika skogar; och högt uppe mot väster
resa Cordillerna sina taggiga tinnar, hvilkas snötäcke af solen förvandlas
till ett silfverdiadem, som kröner all denna rika fägring.
Mellan lodräta klippor störtar floden ned, ofta hundratals fot, i afgrunder.
Hängbroarnes daning ådagalägga peruanernas snille och energi *.
Djupt under de tågande bullrar floden, och skummet yr upp som
silf-verstänk. Men soldaterna sjunga högre, då de gå öfver bron, och söka
öfver-rösta forsens brus.
Dagen är brännande het, helst då kosan styres uppför genom öde
nejder, där marken är blott sparsamt bevuxen med taggväxter, jarillabuskar och
ludna kaktusarter, som skjuta upp en stjälk till fyra fots höjd och af fotbredt
tvärsnitt. De kala klipporna af röd granit, ja, alla flygande damkorn-kännas
brännheta. Ingen svalkande skugga, intet läskande vatten. Med rödsvullna
ögon, förtorkad tunga och svidande strupe släpa sig nu soldaterna fram:
sången har tystnat; men framåt går det —- framåt. Kungen har så befallt.
• De byggdes stundom femtio meter långa och utgjordes af fyra sextio centimeter
tjocka tåg, flätade af en säregen, seg pilart; mellan dessa tåg voro anbragta tjocka
brädstycken, med vidjor fästade vid tågen. Bron var några meter bred, och längs kanterna löpte på
ett par meters höjd två hufvudtåg, som med vidjor voro fästade vid plankorna och alltså
bildade räcken. Bron var i ändarne omsorgsfullt fastgjord vid genomborrade klippstycken.
Den svängde under en truppstyrkas öfvergång och sänkte sig då betydligt i midten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
