Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solens barn.
Skizzer från det gamla Peru.
(Ur ett ännu ej i tryck utgifvet manuskript.)
Maranonflodens breda vatten glider långsamt förbi skogrika stränder, och
vattenväxters mångtrådiga nät slingrar sig kring kullvräkta, urgamla stammar,
från hvilka mörka, nakna grenar höja sig öfver vattenbrynet likt jättearmar, som
stelnat i den tropiska naturens kväfvande famntag.
Naturen ligger nu sömntung i solgasset, ingen fågel flyger kvittrande
utmed floden — blott stora, brokigt färgade insekter svärma ljudlöst öfver ytan
och gripa emellanåt en vilsekommen fluga eller mygga, som seglar på ett
lösryckt blad, hvilket sakta glider fram, tills det försvinner i en sorlande fors —
den ende störaren af naturens dödslika tystnad.
Så hviskar det i säfven; en mild bris drager öfver floden. Strändernas
praktfullt färgrika men doftlösa blommor buga sig för spegelbilden i vattnet,
resa sig åter och stirra som stora, förvånade ögon upp mot hvalfvet af palmer,
lianer och evigt grönskande löfträd, genom hvilket här och hvar en flik af
djupblå, glänsande himmel kan skönjas.
Vid stranden något högre upp, där en ljusning mellan träden förråder
en Öppen plats, står en högrest, kraftigt byggd, mörklagd krigare. Hans dräkt
utgöres af en mörk bomullstunika, som når halfvägs till knäet och öfver
länderna sammanhålles med ett bredt bälte; armar och ben äro nakna; på
hufvudet bär han en hjälm af trä, öfverklädd med skinn och prydd med fjädrar
i sällsamma färger; på fötterna mockasiner, som fëstats med remmar, snörade
ända upp till knäet.
Blod sipprar ur ett sår under vänstra armen, som är omlindad med ett
säf blad, hvars blodstillande kraft ej ännu hunnit verka; det har delvis lossnat
och hänger ned som en bred, röd strimma.
Han stirrar med ett sorgset uttryck öfver till andra stranden, där
urskogens dunkla kronor spegla sig; bortom dem, långt därinne lades hem och
frihet och framtid i spillror. Det nynnar nu sakta i säfven på andra sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
