Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
491
o. s. v., o. s. v. Men om det också ligger utom ramen för en kritik af
Heidenstam i egentlig mening, så vore det dock kanske ej omöjligt att finna ett
svar på Heidenstams världsåskådning som världsbild, som en framställning af
hela sanningen. Det är nämligen tydligt, att Heidenstams synpunkt är den
ästetiska, jag menar ej med ordet nu någon slappt skönhetsdyrkande tendens,
men i alla händelser den ästetiska. Egendomligt för denna är nämligen
kärleken till det ljusa och glada, fasan för det mörka och tyngande. Därför
fordrar den också inspirationens lätta kraftansträngning af arbetet, den fordrar,
att lifvets frukter ej skola vara svåråtkomliga., men lätta att plocka som
blommor på en äng eller frukter från ett träd. Den fordrar öfverflöd, men
öfverflöd alstrar likgiltighet, den fordrar rikedom, men rikedom alstrar också
likgiltighet, den älskar med allt skäl rikedomen och öfverflödet och hatar nöden,
men en af de besynnerligaste af lifvets motsatser uppenbarar sig då. Det är
denna, att detta, som man älskar, mister sitt värde, därför att det ger sig för
lätt. Det är denna, att besittningens strid för ägande, på samma gång den är
ett lidande som strid betraktadt, är en njutning som arbetsbelöning. Det är
först då, under arbetskampen. under stridens spänning, som något af det
svåråtkomligas berusning uppenbarar sig, hvilket ej är den lätta ansträngningens
glädje, den korta inspirationsansträngningens berusning, men den svåra, långa,
ihärdiga mödans berusning. Hela denna arbetets filosofi är en motsägelse:
hvarför skall detta, hvilket som gåfva och lyckans ynnest är tämligen likgiltigt
eller förlorar sitt värde som hvardagsmat, bli större i värde, taga lyckovinstens
proportioner, när det vinnes som fjärran vinkande arbetsmöda? Saken är ju
densamma, hvarför skall dess bedömande vara så olika? Hvarför skall samma
lifvets vinst, hvilken som leksak, som lätt kan ersättas, förlorar allt behag, som
bohagsting och nödvändighetsvara bli så dyrbar? Hvarför skall svårigheten,
nöden, slitet, arbetet ge lifvets håfvor ett värde, som höjer dem kanske öfver
all rimlighetens beräkning? Man kan kritisera denna verklighetens lag, man
kan ej omstörta den. Epikuréerna kunna säga, att arbetets pliktslafvar erfara
sin stora tillfredsställelse Öfver sina små segrar mot verklighetens svårigheter
af fàfanga öfver sin egen makt att lyckas, af egoistisk segerstolthet. Men det
är ett faktum, att denna arbetets segerstolthet är en lycka och att det tråkiga
arbetet, som leder till målet genom en öken af svårigheter, är en lycka, som
försonar med några af lifvets hårdaste verkligheter, lika väl som det är
oförnekligt, att den lätt vunna framgången, den ljuf liga ögonblicksvinsten är en
lycka, som vi också hafva behof af. Det är blott min mening att här
framhålla nödens betydelse, hungerns, orons, lidandets betydelse. Det är icke min
mening nu, när det är fråga om en diktare, att komma med ett tråkigt ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
