Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
SOMMARSTUDIER I SVENSK POESI.
fatt lust för sådan strängalek
man aldrig dock förklarar.
Väl kan han säga:
Vi göra kol på sorgen,
vi stoppa alla korrektur
i papperskorgens trånga bur
och bränna papperskorgen.
Väl kan han befalla, att man skall kläda sig i vinlöf och storma fram i bao
chantiskt jubel. Men i forna tider tog han aldrig Horatii lefnadsregel om
yrseln hel och hållen, han sade ej dulce est desipere in loco, han utelämnade
de sista två orden, men nu har han tagit dem med, nu säger han som denne:
det är ljuft att slå sig lös, när stunden är inne. Hvilken förändring har då
inträffat? Huru besynnerligt att det är Heidenstam, som i Natten utbrister:
Jag världen som förändrad ser,
jag står den åldern nära,
där ingen människorna mer
kan älska eller ära,
att det är han, som i samma dikt säger, att han älskar nattstunden, då han
är ensam med sig själf och att hans gudar bli stumma, när någon stör honom
i grubblets stund i hemlighetsfull andakt:
ty deras röst och lyras sträng
förnam jag blott den sena
och tysta stund, när vid min säng
jag grät på knä allena.
Hvarifrån komma dessa nya toner, hvad har då händt? Det samma som förr
hatar han ju än. I Myrstacken t. ex. vet han, att hvad han vill hata är
nyttans träl, myran, som lefver blott för att samla och hopa, han vill hata
den världsvisa minen hos den välvise förmanaren, det fromma förtrycket, det
smygande, skvallrande förtalet. Jämför härmed »För mig fins ingen väg frän
hemmets dörr». Han vet, att alla dessa utspridare af lögnens frökorn och
rädslans ogräs, ännu äro hans fiender.
Han vet också sin dröms föremål. Hvad han vill tro på är ett
förbrödringens himmelrike på jorden. Detta framtidsrike tecknas i Sånger i
kyrktornet. Här är det ringaren, som i torngluggen först sjunger smäde- och
hämndevisor mot de rika. Hans hustru, det vackra lekfulla barnet, flätar pà
skämt, medan mannen dricker med andra dryckesbröder, en lönnlöfsslinga,
fäster röda körsbär däri och bekransar den gamla kyrkklockan med denna.
Hon kan glömma, hon är sorglöst skönhetsälskande, därför kan hon glömma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
