Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett och annat från norge. ’
379
skicka fram folk och material därtill». — Då jag framhöll, att det kanske icke
skulle gå så lättvindigt, och att jag, såsom varande officer, ägde åtminstone
någon inblick i strategiska förhållanden, fick jag det dräpande svaret. »Unge
man. Ni har studerat strategi kanske i ett par år; jag, jag har studerat
strategi i en mansålder.» Den gode prästen lade sig troligen denna afton i den
föreställningen, att »Storsvensken» slagits af häpnad öfver hans snille och
lärdom. Och helt säkert stego prästens aktier bland våra åhörare, när de hörde,
huru litet den svenske officeren hade att invända mot deras själasörjares aldrig
afstannande ordsvall. Aldrig har jag sett en person, hos hvilken den norska
vänsterns egenkärlek, själfbedrägeri, skrytsamhet och fåfänga tagit sig ett på
samma gång så starkt och så löjligt uttryck. Det var mig emellertid
motbjudande att inlåta mig i gräl med en så gammal man, och hans yttre
uppträdande var godmodigt och artigt, så att vi skildes åt i största vänlighet.
Vid i2-tiden lyckades min följeslagare och jag ändtligen hejda
prästens ordflöde och gå till sängs. Följande morgon grydde med regn och dimma,
som insvepte alla fjäll i trakten. På förmiddagen rodde vi ut på
Tustervan-det för att fiska, medan prästen förrättade den omtalade jordfästningen; liksom
under gårdagen fingo vi äfven denna dag intet. Efter en lunch, som i
kräslighet täflade med den präktiga frukosten, togo vi farväl af den underliga
själasörjaren, läto ro oss till Tustervandets andra strand och vandrade under hällande
regn till den förut nämnda, norr om Brurskanken belägna gärden. »Vägen»
dit var af det vanliga slaget, d. v. s. än lyckades vi upptäcka märken af
densamma, än gingo ett par timmar under fruktlöst sökande. Slutligen påträffade
vi den bonde, till hvars gård vi voro på väg, sysselsatt jämte sin hustru och ett
par drängar med att bärga hö från en äng. De hade gjort upp eld, på hvilken
en kaffekanna kokade, och fingo vi nu en kopp af den värmande drycken.
De arbetandes redskap drogos på en med en liten häst förspänd kälke, och
när de nu återvände till gården fingo vi se ett egendomligt skådespel. Bonden
körde häst och släde ned i en förbiflytande grund älf, hvars sandbotten
bildade en relativt slät väg, och fortsatte på detta sätt ett godt stycke nedför
älfven, medan han själf stod pä släden och vattnet forsade omkring hans fötter.
Sedan hoppade hästen med ett skutt upp ur älfven, och nu bar det i väg Öfver
berg och dal, backar och stenar på ställen, där man skulle tycka det vara
vanskligt för en vandrare att taga sig fram, och efter några galoppsprång hade
hästen försvunnit ur vår åsyn, och alla försök att följa honom voro förgäfves.
Det var skönt att få aftaga våra våta kläder, när vi på aftonen
framkommo till gården, där en måltid, bestående bl. a. af gummeost och salt sej
uppdukades. Vårt härberge var för öfrigt ganska bra. Gården låg på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
