- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Femte årgången. 1895 /
367

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT OCH ANNAT FRÅN NORGE. ’ 373

3j3

men, medan kamraten, som ju redan passerat det farliga stället, klättrade upp
de sista meterna. I dödlig ångest såg jag honom åter hasa sig ned; det var
icke möjligt att på något sätt hjälpa honom, men allt gick väl, och efter en
timme voro vi åter på Vardetoppen, där det smakade synnerligen skönt att
svalka vår af ansträngningen upphettade kropp med det medförda kalla, nu
roed snö ytterligare af kylda kaffet. *

Vädret var under vår fjälltur ganska ostadigt. Öfver oss hade vi nästan
ständigt en klar himmel, men nedanför oss samlade sig ofta kolossala massor
af tunga, hvita moln, hvilka, liksom kokande, vältrade sig fram i djupet, medan
de högsta bergspetsarne med sina snöfria hjässor, skarpt belysta af solen, stucko
upp ur molnhafvet. Så sågo vi i Sverige de majestätiska omkring 1,700 meter
höga Saulo och Almajalos, samt det öfver 2,000 meter höga Sarjektjokko, näst
Kebnekaiesse landets högsta berg, i Norge Litiajäkna och Bl&manden med
milsvida glacierer. Här och där sönderref en vindstöt de hopade molnmassorna
och lät oss skåda vidsträckta fjällsjöars djupblåa vatten; de största bland dem
voro de i Sverige belägna Vastin- Javre och Virik-Javre.

Nedstigningen försiggick utan svårigheter och efter fyra timmars vandring
inträffade vi åter i Furulund. Egendomligt var, att jag icke kände det
ringaste spår af trötthet efter den ansträngande färden. Aftonen tillbragtes i
kontorspersonalens utomordentligt trefliga och stilfulla mess. Vi voro där
uteslutande svenskar: en f. d. löjtnant, som var sysselsatt med Sulitelma-områdets
kartläggning, docenten Nordenskjöld från Uppsala, som vistades å platsen i och
för grufvornas undersökning, Sulitelma-bolagets kontorschef, kassör och
kontorister samt en sergeant från Svea trängbataljon, hvilken var ortens
ångköks-föreståndare. De flesta af sällskapet voro skåningar.

Sulitelma-bolagets ordförande är Konsul Persson i Helsingborg, där
bolaget har sitt hufvudkontor; bland andra medlemmar märkas Ingeniör Nobel
och Professor Sjögren. Bolaget äger ett stort område på Sulitelmas västra
sluttning, hvarest finnas, som det tyckes, nästan outtömliga förråd af
kopparmalm, i allmänhet af yppersta beskaffenhet. De dryga transport-kostnaderna
torde dock vålla företaget mycken afbräck. Malmen forslas medels ett
automatiskt verk ned till Langvandet, lastas på pråmar, omlastas på
järnvägsvagnar vid sjöns västra ände, på pråmar vid Skjönstu, på järnvägsvagnar vid

* De nu beskrifna topparne, hvilka äro de högsta på Sulitelma, ligga båda i Norge,
detta enligt samstämmande uppgifter af alla i dessa trakter bosatta svenskar och norrmän,
äfvensom af den svenske officer, som kartlagt Sulitelma-bolagets område. Riksgränsen går
något Öster om Stortoppen, hvarefter på svensk sida resa sig några icke fullt så höga
spetsar. Det var sålunda ett dubbelt misstag, då man ansåg Sulitelma vara Sveriges högsta berg,
ty det ligger icke ens i Sverige, och tvenne svenska berg äro högre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:17:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1895/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free