Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
världsvise som en Epiktet, Marcus Aurelius och Seneca, hvilka sade: du
känner dig själf vara ett verktyg för den gudomliga viljan, alltså är du
en Guds son.
Men Ni kommer att fråga mig: Hvaruti består då egentligen denna
hvarken vetenskapliga eller filosofiska kunskap? Om denna kunskap
hvarken är filosofisk eller vetenskaplig — hvad är den då? Huru definieras
den? På dessa frågor kan jag endast gifva det svaret: Då den religiösa
kunskapen är den, hvarpå all annan kunskap beror, och hvilken går i
spetsen för all annan kunskap, så kunna vi ej heller definiera den, sä
framt vi ej hafva något verktyg för definieringen. På det teologiska
språket kallar man denna kunskap »uppenbarele». Och sä vida man ej
tillägger ordet »uppenbarelse» en falsk betydelse, är denna benämning i
allt träffande, alldenstand denna kunskap ej vinnas genom studier och ej
heller genom en eller fleres bemödanden, utan genom en eller fleres
uppfattning af. huru det oändliga förnuftet, hvilket så småningom
uppenbarar sig för människan, yttrar sig.
Hvarför kunde ej människorna för tio tusen år sedan förstå, att
lifvets mening ej uttömmes genom tillgodoseendet af individens bästa,
och hvarför kom sedan en tid, då människorna fingo en högre syn på
familje- och samhällslifvet, lifvet inom folket och staten? Hvarför har
den kristna lifsåskådningen uppenbarat sig inom vårt historiska minnes
räckvidd? Och hvarför uppenbarades den just för dessa människor och
just ungefär vid den tiden, där och ej annorstädes, i den formen och ej
i någon annan? Att eftertrakta ett svar på dessa frågor och därvid söka
iosningen i de historiska tidsbetingelserna, de människors lif och karakter,
hvilka först tillägnat sig och uttalat denna lifsåskådning, äfvensom i dessa
människors säregna egenskaper, det skulle vara detsamma som att
eftertrakta ett svar på den frågan, hvarför den uppgående solen först belyser
dessa föremål och inga andra. Stigande allt högre ofvan världen,
belyser dem sanningens sol allt mer och mer och reflekteras först på de
föremål, som utsättas för stråleljuset, och som äga den största förmågan
att återspegla detta. Men de egenskaper, som göra den ena människan
mera skicklig än den andra att kvarhålla denna uppgående sanning, äro
cj några särskilda aktiva kvaliteter hos förståndet, utan tvärt om de
passiva egenskaperna hos hjärtat, hvilka sällan äro förenade med ett godt
och vidtspanande förstånd: afsägandet af världens fåfänglighet, insikten
om egen materiell värdelöshet, sanningsenligheten, så som vi äfven finna
detta vara förhållandet hos alla religionsstiftare, hvilka aldrig visat sig
framstående genom kunskaper på det filosofiska eller vetenskapliga
området.
Enligt min tanke består den grundvillfarelse, som mer än allt
annat är hinderlig för framåtskridandet inom våra kristna samhällen, just
däri, att vår tids vetenskapsmän, hvilka hafva satt sig på Mose tron, nu,
ledda utaf den hedniska lifsåskådning, som återväcktes till lif under
renässansen, kommit till samstämmig åsikt om, att kristendomen är en öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
