Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OCH ANNAT FRÅN NORGE. 3j3
sökande funno vi på grottans vänstra sida en öppning så stor, att en karl
nätt och jämt kunde krypa där igenom. Som denna öppning satt ganska
högt upp, var den utan stege mycket svåråtkomlig, hvarjämte man måste klänga
sig fast vid en utskjutande sten, hvars fäste föreföll tämligen osäkert. Vi
återvände då ut ur grottan och sökte därutanför en eventuell andra öppning.
Snart påträffade vägvisaren en obetydlig öppning, väl dold af buskar och
uppslammad jord, men så liten, att han icke ansåg oss kunna komma in. Liten
till växten som jag är, lyckades jag emellertid krypa igenom, hvarvid jag snart
fann, att grottan vidgade sig, och att den dessutom var försedd med en större
ingång ett litet stycke ifrån den förstnämnda. Vi tände sålunda våra talgljus
och framträngde vidare. Densamma var tydligen bildad af en i forna tider
här framstörtande bäck, som genombrutit de lösare bergarterna, men
kvarlämnat de hårdare, så att grottan erhållit de mest fantastiska och omväxlande
former. Än vidgade den sig till en bredd af omkring 3 meter, och en höjd
af 6 a 7 meter, än afsmalnade den så, att man endast med svårighet kunde
komma igenom. Grottan var sammansatt af en mängd olika gångar, som än
skilde sig åt, än åter förenade sig, än gingo vid sidan af hvarandra, än den
ena ofvanför den andra, ofta med ytterst tunna väggar, tak eller bottnar. På
ett ställe hade strömmen påträffat en mycket hård klippvägg, som förmått
motstå dess kraft, så att den kastat sig vinkelrätt åt högra sidan. Gången
sänkte sig allt mera mot djupet, och ofta funnos afsatser nedåt af en à två
meters djup. När vi kommit omkring 100 meter in i grottan började vatten
framsippra från sidorna, och snart hade en bäck bildat sig på bottnen.
Flerestädes kunde vi endast framkomma genom att vada i denna ohyggligt kalla
bäck, hvars vatten stundom steg oss till knäna. Allt färre blefvo grottans
utvidgningar, allt oftare förekommo passager, där väggarne skrapade mot oss,
allt djupare blef bäcken, och till slut, sedan vi inträngt omkring 200 meter,
återvände vi efter att ha upprest en liten varde, i hvilken jag inlade mitt
visitkort. Tanken att, om något missöde därstädes skulle drabba oss, ingen visste,
hvar vi befunno oss, ja, att ingen ens kände grottans tillvaro, afhöll oss från
att mera energiskt fullfölja våra forskningar, och jag hade icke tid att
kvarstanna öfver följande dag.
Den kost vi erhöllo i Angermo, var skäligen tarflig. I allmänhet äro
mjölk och mjöl (råg, korn eller hafre) de enda beståndsdelar, som ingå i den
föda, man i de Nordlandska gårdarne kan erhålla. Man kan sålunda få bröd,
mjukt eller hårdt, s. k. kamkakor, hårda som sten, våfflor (ytterst vanliga),
välling, gröt, pannkakor, hårda skorpor m. m. Potatis förekommer icke ofta.
Hjortrongröt är däremot en vanlig rätt. Den fattigaste befolkningen lefver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
