Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENERAL GORDON.
263
underrättelser från den yttre världen, från hvilken han nu i 5 månader
varit afstängd. Alla tre erkände öppet, att de ansågo det skamligt att
lämna honom, och reste först sedan han öfverbevisat dem om att de
kunde vara honom till större nytta, om de reste, än om de stannade.
Han hade redan nu låtit föra två minor in i palatset för att kunna spränga
detta i luften, om staden föll.
Och nu var han åter ensam i det stora ödsliga palatset, ett rof för
samma slags känslor, åt hvilka han gifvit luft i ett bref till systern, då
Stewart och Power i februari varit ute på en längre recognosering:
»Den stora smärta, som härleder sig från den ångest för Khartums in
vånare, hvari jag lefver, kommer emellanåt öfver mig. — Dock är jag
icke ensam, ty jag känner stor tröst i min Frälsares närvaro.» — Hans
dagbok vid denna tid innehåller inga dylika förtroliga meddelanden, men
den har en liten kort notis, som bättre än långa beskrifningar skildrar
hans ensamhet: »En liten råtta har tagit Stewarts plats vid bordet; hon
kommer upp och äter af min tallrik utan att vara rädd.»
Ett fruktansvärdt slag för Gordon var underrättelsen, att Stewart
och Power efter en veckas färd uppför Nilen blifvit försåtligt mördade
och de dyrbara papperen sända till mahdin, som själf underrättade
Gordon om olyckan i en skadeglad och salvelsefull skrifvelse med ofta
förnyade uppmaningar att öfvergå till islam. Mahdin var redan van vid
att européer räddade lifvet genom afsvärjelse af kristendomen, såsom
t. ex. de romerskt-katolska missionärerna i staden Obeid nära Khartum,
hvilka samtliga öfvergått till islam. Nunnorna hade dessutom för att
lät-lare erhålla skydd gift sig med greker, — en förening mellan de
grekiska och latinska kyrkorna, som Gordon sade. — »Och ändå kommo
dessa människor hit med starkare tro än de, som stannade hemma»,
utbrister han.
Gordons dagbok hade nu blifvit hans enda vän. Sedan Stewart
rest med den första, numera troligen förkomna dagboken, började
Gordon en ny, hvilken i olika repriser skickades med ångbåt nedför Nilen.
Den del däraf, som omfattar tiden mellan 10 sept.—14 december, har
lyckligen anländt till England, och efter att, enligt Gordons önskan, ha
skickats regeringen »till benäget påseende» har den redan 1885 blifvit
utgifven af Gordons släkting sir Egmont Hake. Man kan tryggt påstå,
att denna dagbok hör till det märkligaste, som på något språk blifvit
utgifvet. Det vore knappast för tidigt, om vår öfversättningslitteratur,
som vimlar af medelmåttiga romaner och resebeskrifningar, nu efter 10
àrs förlopp riktades med detta första rangens arbete, märkligt icke endast
såsom strategiskt och historiskt dokument, utan äfven — och detta icke
minst — i psykologiskt afseende.
Ett förunderligt intryck gör det att höra Gordon sålunda samtala
med sig själf med pennan i hand, skärskådande sin ställning från religiös,
politisk och strategisk synpunkt, och besvara alla tänkbara invändningar
mot sitt handlingssätt. Där förekommer resonnemanger, sådana som:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
