Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255 _ UR SJÄLSLIFVET.
Om ock i samma kropp vare sig efter hvartannat eller rent af samtidigt
verkligen funnes flera jag, flera personligheter, så förutsätter ju detta jagets
tillvaro ock att hvarje jag är enhet i och för sitt själslif. Antalet sådana
jagenheter har för hufvudfrågan intet att betyda.
Och vidare — de anförda fakta ha alls icke Öfvertygat oss om någon
mångfald af personligheter hos samma kroppsliga individ. Hvad de visa är
endast, att vissa sjukliga tillstånd i hög grad kunna förändra karakter och lynne
hos patienten, samt att stundom minnesbryggorna kunna vara afbrutna mellan
olika själstillstånd. Men är det förra icke något välbekant alltifrån den tid, dà
man öfver hufvud lärt sig att vetenskapligt i någon mån förklara
själssjukdomarna? Och innebär det sistnämnda i princip något mera märkvärdigt än,
att vi alla förlorat samtliga våra minnen från våra första barnaår, men att dock
ett eller annat af dem på gifven anledning plötsligt åter kan dyka upp för
medvetandet ?
Det lider intet tvifvel, att minnesverksamheten har sitt kroppsliga
underlag i hjärnans olika centra och deras förbindelsebanor. Att en sådan abnorm
förändring i hjärnverksamheten, som hypnosen medför eller andra sjukliga
förlopp, hjärnskador o. d. kunna orsaka, i sin ordning kan rubba
minnesverksamheten, synes oss helt naturligt; och likaledes att under antydda abnorma
förhållanden vissa hjärnregioner liksom kunna afkopplas från den för tillfället
pågående medvetna lifsverksamheten och sedan efter en kris åter sättas i
verksamhet.
Däremot, att från sådana iakttagelser vara färdig att sluta till vare sig
jagets verkliga fördubbling eller rent af till förnekandet af, att det hos
människan finnes ett jag, som tänker hennes tankar, känner och vill — det synes
oss vara en så förhastad slutsats, att den är vetenskapen ovärdig.
Det är sant, att vetenskapsmannen måste vara på vakt mot hvad Bacon
kallade hvardagsuppfattningens idoler: därför att det ser ut, som om solen
rörde sig öfver himlahvalfvet, får man ej vara viss på, att så verkligen sker.
Men han bör heller icke lämna den omedelbara uppfattningen utan tvingande
skäl; om man ej kunde med full evidens bevisa jordens rörelse kring solen,
så hade man icke anledning att fatta hvardagsmeningen såsom illusorisk.
Så ock med jag-medvetandet; och de, som förneka dess giltighet, brista
än så länge i de Copernicanska argumenterna.
S—c.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
