Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSBYGDSINTERIÖRER.
231
Då blef Olof förlägen och svarade, att han tyckt, det Anna till en
början skulle ha litet ledigt, innan hon fick ta itu med allt. Ty när
modern nu ändtligen gifvit med sig, så hade hon gjort det med besked och
beslutat att alldeles abdikera och öfverlåta gården åt de unga. Och då,
resonnerade Olof, fick Anna minsann ej några hvilodagar!
Ser du, det är »smekmånadsuppfattningen», som jag kommer
tillbaka till!
Men vid julen blef det lysning och bröllop, och det var sannerligen
inte för tidigt.
En dag i slutet af maj kommo Olof och Anna med sitt några
månaders gamla barn åkande på besök ; bredvid hästen sprang ett litet piggt
föl och Anna såg strålande ut, där hon satt som välaktad »madam» i
den nätta, lackerade trillan och med sitt barn i famnen.
Vagnen stannade vid trappan, hästen gnäggade och fölet sökte gladt
sin näring ur dess spenar; barnet lallade på sitt eget obegripliga vis, och
dess unga föräldrar sågo så käckt stolta och genomlyckliga ut, när de
»visade upp» sin dotter för den forna matmodern.
Ah — en sådan vårdag, Berta, då skogen blommar, då tusen små
purpurröda kottar sända ut denna starka berusande ånga, och luften är
full af lärkors jubel, och djur och människor känna lefnadslusten pulsa i
alla ådror! Hvilken vår vi ha här inne i skogarna!
Man kan drömma därom en vinterdag, sådan som denna, då det
kan tyckas hopplöst omöjligt, att kölden och isarna skola kunna försvinna
för den bleka solen.
Där ute i trädgården står en sälg med långa smidiga grenar; de
bära redan nu i februari knopp vid knopp, små silverglänsande
sammetslena blomämnen, betäckta af genomskinlig is, den af solen smälta
rimfrosten, som åter frusit till. Det behöfves endast en och annan solstark
dag, och det grå fjunet växer ut till hvita små bollar, som en gång i
vårdagarna slå ut i full blom och bli långa hängen.
Ar icke detta löftesrikt?
Rundt omkring ligger is och snö, och det är vinter i luften. Men
det är värme i djupet, och trots hård mark finnes där ett fördoldt lif,
som har kraft att bryta igenom det frusna skalet.
Vårlif i landet, vårlif i folket, huru kan man icke längta därefter!
Och dess bättre, det finnes där ju redan, ty:
»det dagas, det dagas i djupa dalar».
Cecilia Bååth-Holmberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
