Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom då han var med om att affyra hagelskott på arsenalsfönsterna,
medan krigsskolans högsta klass hade lektion därinne, och då han
knuffade en officer ned för en trappa. Vid detta sistnämnda tillfälle var
han dock nära att bli relegerad, och man undrar nästan på, att han endast
straffades med sträng arrest, då man hör, att han till yttermera visso
slitit af sig epåletterna och trampat på dem i förargelsen öfver en kaptens
skarpa yttrande: »af Er blir aldrig någon duglig officer». — Såsom fallet
brukar vara med detta slags ungdom, var han naturligtvis vida mer
omtyckt af kamrater än af lärare.
För examensstudier hade han en fasa, som lämnade intryck efter
sig i hela hans återstående lif. För matematik visade han ingen
ovanligare fallenhet, och i franska blef han underkänd, hvilket gaf anledning
till, att han aldrig, såsom ämnadt var, kom in vid artilleriet, utan i stället
vid fortifikationen. Valet af detta vapen visade sig emellertid icke
olämpligt, då han var synnerligen road af landtmäteri, teckning och kartritning.
Sedan han i två år tjänstgjort som underlöjtnant, utnämdes han 1854 vid
21 års ålder till löjtnant och beordrades till Krim, där han fick sitt
egentliga arbete under Sebastopols belägring, i löpgrafvarna, dem han snart
kände bättre än någon annan. Under denna tid framträdde redan tydligt
de egenskaper, som en gång skulle göra honom till en af sitt lands
ryktbaraste militärer: outtröttlig arbetsförmåga och ett dödsförakt, som
stundom gaf sig uttryck i ett nästan dumdristigt trotsande af faran. Här röjdes
också den allvarligt kristliga lifsuppfattning, hvars frö redan i barndomen
blifvit nedlagdt hos honom. Han lärde sig att icke blott betrakta döden
med stoiskt lugn, den blef rent af ett föremål för hans längtan.
Hederslegionen hemförde han som minne af kriget, men
kaptensfullmakten kom först 1859 efter ett par kommenderingar på Balkanhalfön
och i Armenien. Han fick därefter icke stanna mer än ett år i England,
då han kallades till det verksamhetsfält, som skulle skaffa honom hans
ryktbarhet och gifva honom det binamn, under hvilket han en längre
tid var känd i Europa, »Kina-Gordon».
Efter det skändliga krig, hvarigenom engelsmännen i början af
1840-talet lyckades påtvinga kineserna den för europeerna lönande
införseln af opium, hade Kina vid fredsslutet måst lofva att hålla vissa
hamnar öppna för europeisk handel. Två olika resningar mot denna
bestämmelse hade endast till följd, att engelsmän och fransmän i förening
slutligen (1860) intogo Peking. Gordon, som var med vid detta tillfälle,
stannade de följande tvenne åren i det engelska lägret vid Tientsin såsom
befälhafvare öfver ingeniörkåren.
Under denna tid var det, som taipingrörelsen, ett uppror mot den
regerande kinesiska dynastien, tog en fruktansvärd fart och hotade blifva
farlig för européernas inflytande i Kina. Det var egentligen missnöjet
öfver den dåvarande svåra finans-nöden i landet, som orsakade detta
uppror, benämndt efter det ätt-namn, »tai-ping» — »den stora freden», —
som dess ledare antagit. Märkligt nog härleder sig en af de bästa källorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
