Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
UNIONSKRISEN.
skilda hugnad och uppbyggelse, så finns det ett slags pietistisk
patriotism, som frossar i den svärmiska njutningen af nationella
egendomligheter och framtidsdrömmar. Båda dessa trosformer äro, hvar inom sitt
område, lika lätt utsatta för att urarta till ofördragsam fanatism. Och
äfven inom det internationella lifvet framträda liknande företeelser. Det
förefaller mången så ovedersägligt, att hvarje förbindelse mellan olika
folk nödvändigt måste hvila på inbördes sympati, måste tillfredsställa det
varma hjärtats behof af att älska och älskas. En politisk union förmenas
vara lifskraftig eller ej, allt efter som de förenade folken trifvas väl eller
illa i hvarandras sällskap, kunna hängifva sig åt smekande hugskott eller
söndras genom olikartade ideal. Om det ena folket längtar efter en
omfattande enhetsstat, medan det andra fantiserar om en obegränsad
själfständighet,— ja, då finns väl ingen annan utväg än skilsmässa eller afgörande
inbördes kamp för det omaka paret. Och efter omständigheterna får den
skenbart oundgängliga unionslyriken på vers och prosa, i festtal,
hälsningstelegram och parlamentariska debatter, en optimistisk eller
pessimistisk klangfärg.
Att känslornas och de af stämningarna lifvade samfälda eller
särskilda intressenas styrka äger sin betydelse för alla slags politiska
förhållanden, är det ingalunda meningen att jäfva. Men det är ett
ödesdigert misstag att på sådana tillfälligheter försöka grunda varaktiga
sam-hällsinrättningar och offentliga plikter. Ingen institution kan slå fast rot,
om ej dess egen inneboende makt får göra sig gällande äfven oberoende
af känsla och smak, till och med emot de subjektiva sträfvandena, såsom
en auktoritet, som kräfver underkastelse, icke allenast bifallsjubel eller
kärlekssvärmeri. Huru en sådan myndighet i hvarje särskildt fall
för-värfvas och växer, det har historien att utreda, och erfarenheten
ådagalägger, att vägarna därtill kunna vara mångahanda och stundom rätt
sällsamma. Allt nog, intet fädernesland, intet folkförbund, intet
statssystem kan räkna på själfständig förmåga att fylla sina uppgifter, så vida
ej dess bestånd är undandraget de personliga tyckenas kritik.
Den kris, som vi nu upplefva, består egentligen däri, att äfven den
svensk-norska unionen uppenbarar sig som en sådan offentlig tv&ngsmakt
öfver de båda folken. Länge nog hafva vi vant oss att lofprisa unionen
såsom en underpant för »brödrafolkens» frid och inbördes tillgifvenhet
eller att beklaga oss öfver dess obekvämligheter för det ostörda
fullföljandet af särskilda önskemål och intressen. Men omsider, när det senare
betraktelsesättet här och där tyckes hafva tagit öfverhanden, visar det
sig, att unionen har hunnit för sin egen räkning förvärfva en grad af
fasthet, som kan förefalla oss ovälkommen nog å ömse sidor, men som vi
icke kunna undgå att oförbehållsamt erkänna och taga med i våra särskilda
beräkningar, så vida vi ej vilja utsätta oss för den faktiska utvecklingens
ofta ganska hårdhändta vederläggning. Det är ju möjligt, att unionen
kommer att gå under, men i så fall kunna vi redan nu vara försäkrade
därom, att dess sprängning kommer att draga med sig äfven ett och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
