Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HYPNOTISMEN I LÄKEKONSTENS TJÄNST. 1^9
niken i Zürich, yttrar angående det hypnotiska behandlingssättets förmenta
farlighet, att hvarken han eller någon annan i suggestions-terapien erfaren
läkare någonsin, ehuru de haft ett material af flera tusen hypnotiserade
personer, iakttagit ett enda fall, då själens eller kroppens hälsa tagit
allvarsam eller långvarig skada utaf den hypnotiska behandlingen, utan tvärt
om att sjukdomar därigenom ganska ofta blifvit botade eller förbättrats.
D:r Wetterstrand i Stockholm, hvilken i vidsträcktaste omfattning och
med den mest välsignelserika framgång behandlar sjukdomar med
hyp-notism, yttrar: »jag har ungefär 60,000 gånger framkallat hypnos, men
aldrig har jag hört eller sett, att någon befunnit sig illa däraf». Professor
von Krafft-Ebing i Wien skrifver: »läkaren är i min tanke icke allenast
berättigad, utan rent af pliktig att vid funktionella sjukdomar i
nervsystemet tillgripa det hypnotiska behandlingssättet, så snart det ej synes
omöjligt att häfva det onda genom andra terapevtiska medel eller genom
suggestioner i vaket tillstånd». Att många läkare ännu i dag äro
motståndare till det suggestiva behandlingssättet, återför den kände
nervläkaren d:r Moebius i Leipzig till följande orsak: »dessa läkare äro
stolte öfver sin naturvetenskapliga uppfattning, de hafva vant sig att
betrakta de psykiska företeelserna såsom en förarglig bisak, af hvilken
Vetenskapen’ ej får låta störa sig. Denna olägenhet och för öfrigt all
veklagan från den mekaniska världsåskådningens sida kan blott afhjälpas
därigenom, att psykologi och kunskapsteori göras till förutsättningar för
läkarebildning, att den, som skall förstå människan i dess helhet, ej längre
får förlita sig på endast fysiologi och kemi. Detta kommer väl att ske
med tiden.» Moebius träffar härmed hufvudet på spiken. I själfva verket
är psykologi ett fullt ut lika viktigt ämne för läkaren som fysiologi, fysik
och kemi. Ganska träffande uttrycker professor Bernheim sin åsikt
rörande denna fråga sålunda: iutan inträngande kunskap om den
psykologiska agenten vid sjukdomar samt dess patogena och terapevtiska roll
finnes det faktiskt inga läkare, utan endast — veterinärer».
Med denna disciplin har alltså en ny skola framträdt, hvilken
sysselsätter sig med sjukdomarnes psykologiska värdering och således tager
hänsyn till de sjukes själslif, hvilket är lika viktigt, ja, i ganska många
fall mycket viktigare än det kroppsliga tillståndet.
Suggestionsbehandlingen vill nu å sin sida gripa härvid ifrågakommande sjukdomar vid
roten, eller, såsom vi nu veta, direkt inverka på själslifvet. —
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
