Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13° FRAMTIDSKAMPEN MELLAN DEN HVITA OCH DEN GULA RASEN.
föreslagit införandet af kinesiske arbetare, för att få en motvikt mot
arbetarestrejkerna, och såsom ofvan blifvit påpekadt, har man också i Tyskland
börjat uppgöra planer i samma väg. Och ju mera Kina vaknar upp ur
sin dvala, ju mera det bemödar sig om att stärka sina krafter, dess
svårare skall det å vår sida bli att åvägabringa en fullständig afspärrning.
Utom mycket annat menligt, hvarmed vi nog till en del skola få
göra närmare bekantskap, skulle ett dylikt tillvägagående särskildt hafva
det onda med sig, att kineserna, hvilka i allmänhet ej stadigvarande
bosätta sig, komme att hängifva sig åt ett slags finare röfverihandtering,
d. v. s. de skulle infinna sig i alltjämt nya skaror, hvilka efter längre
eller kortare tids förlopp till största delen vände tillbaka till
fäderneslandet med sina förvärfvade skatter. Detta vore visserligen blott en
vedergällning för de hvite männens gärningar sedan långliga tider, men
i alla fall obehagligt nog för oss.
Ännu viktigare ter sig frågan i månget afseende i
kulturutvecklingens ljus. Om det ock under den arbetsbrist, som på ett så sorgligt
sätt yppat sig hos oss,’synes alldeles otänkbart, att, utan nämnvärd
förändring i bestående förhållanden, en talrik kinesisk arbetarbefolkning här
skulle kunna få sysselsättning, till och med ifall den åtnöjde sig med de
allra simplaste arbeten, så måste vi dock taga äfven detta fall i
skärskådande. Utan tvifvel skulle, om det ock lyckades oss att finna arbete
åt de händer, som blifvit lediga, ett dylikt sakernas tillstånd vara förenadt
med stor fara. Visserligen skulle det ej genast komma till en blandning
af raserna. Ända hittills har den beröring, som ägt rum mellan hvite
och kineser, tyckts vara af så ytlig natur, att den ej skulle kunna leda
till någonting dylikt, ehuruväl, frånsedt det ofvan omtalade säljandet af
kvinnor till kinesiska guldgräfvare, enstaka fall förekommit, då någon af
männen med de mandelformade ögonen blifvit betagen i en Västerns
dotter och vunnit hennes hand, möjligen också hennes hjärta. Men i
längden skulle ej följderna utaf en oafbruten närmare beröring kunna uteblifva. Ju
lifligare samfärdseln är, ju längre tid den fortgår, dess starkare skall
rasblandningen blifva, den skall utsträckas till allt vidare kretsar och föra
kineseringens skräckbild i hotfull närhet. Händelser af fullkomligt samma
art hafva fordom feniciernas, grekernas och romernas kolonier haft att
anteckna, och något liknande skola äfven alla andra folk få erfara, som
komma i samma läge. Tid och personer hafva växlat, men faktum står
kvar, och i våra dagar måste ett dylikt inflytande ökas, då
förbindelsen folken emellan mångfaldigas och artförändringen i så hög grad
påskyndas.
Men äfven så länge detta ej är händelsen, om en skarp skiljevägg
står kvar och en sträng kastbildning äger rum, måste den högre rasen
förtvina, ifall den beröfvas grundvalen, hvarpå den utvecklat och
alltjämt utvecklar sig. Våra förhållanden kunna i detta hänseende liknas
vid ett träd. Om vi vant oss vid att tänka på de doftande, färgrika
blommorna, på den svalkande skugga, som löfverket skänker oss, kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
