Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO EVOLUTIONSLÄRAN OCH KRISTENDOMEN.
Arternas föränderlighet synes Darwin ha bevisat, och efter Agassiz*
död har ingen vetenskapsman framträdt, som tagit den motsatta åsikten
i försvar * Dock kan sättas i fråga, huruvida denna föränderlighet är
alldeles obegränsad. Väl har man från den föränderlighet, som man varit
i tillfälle att iakttaga, slutat att så måste förhålla sig, men är denna
slutsats fullkomligt berättigad och säker? Inom många, ja de allra flesta
serier af det organiska lifvet saknas länkar mellan den ena och den andra
arten, och det är likväl på tillvaron af sådana öfvergångsformer, som hela
teorien hvilar. Det torde behöfvas lång tid och många fynd, innan man
kan på ett tillfredsställande sätt förklara blott en del af dessa luckor, och
förr än detta sker, har man skäl att förhålla sig något skeptiskt gentemot
påståendet om arternas obegränsade föränderlighet. I sammanhang
därmed är det ej ur vägen att eftersinna, huruvida alla varelser skola, såsom
Darwin antog, anses härstamma från fyra eller fem urfäder, och att
»skaparen inblåst lif i några fa djurformer eller i en enda», eller om man t. ex.
med Hæckel skall antaga, att kristallen är ursprunget till hela djur- och
växtvärlden. Darwins mening synes i själfva verket icke innebära satsen
om den obegränsade föränderligheten, ty då han talar om en
lifsmedde-lelse åt en eller flere djurioxmex, så synes däraf följa, att dessa former
med det lif, som för dem är egendomligt, icke kan hafva uppkommit ur
växtvärlden. Hæckels åsikt är tvifvelsutan strängt konsekvent från
evolutionslärans synpunkt, men denna konsekvens sönderbryter genom sin
påtagliga orimlighet hela systemet.
Något tveksam måste man ock stanna inför satsen, att
människoembryots beskaffenhet och utveckling hänvisar på en mängd olika lägre
tillvarelseformer, som människan måste ha genomlefvat, innan hon blef
det hon nu är. Hon skall ha genomgått fiskens, reptilens o. s. v. lifs-
* Denna uppgift må det tillåtas mig att beriktiga. Sedan min uppsats var lämnad till
utgifvaren af denna tidskrift fick jag i Allgemeine Ev. Luth. Kirchenzeitung N:o 46 för 1894
läsa ett meddelande om följande yttrande af Virchow på den senaste antropologiska
kongressen i Innspruch.
•Darwin själf afhöll sig i böljan att speciellt på människan tillämpa den i hans arbete
om arternas ursprung framställda evolutionsläran. Man har mycket forskat angående denna
fråga. Man har sökt lösa den på spekulationens väg och har så kommit till apteorien. Man
hade lika snart kunnat komma till fårteorien."
Apteorien har enligt Virchow åstadkommit mycken skada i antropologien. Den n. v.
antropologien sysselsätter sig mycket litet med denna sedan 95 år så mycket afhandlade fråga.
Man måste ta i tu med den aktuella världen, och då kommer man till en rasfråga. Om det
är möjligt att en ftrgad stam kan framgå ur en icke-fargad, är omöjligt att positivt bevisa.
Förekommer något sådant hos en enskild individ, så betraktar man det såsom en patologisk
händelse. V. tror, att en metaplasi (ombildning ur en art till en annan) omöjligen han
inträda utan anomali†. Att anomalien kan vara ärftlig inom en familj, lärer etiologien.
Inträffar detta i en familj, så kommer man till ärftlig variation, och genom multiplikation kommer
man till rasen. "Vi veta att tillbakaslag kunna inträda (atavismus). Där vi finna atavism,
måste man emellertid uppkasta den frågan, om icke denna atavism är ett bevis därpå, att rasen
har uppstått ur ett sålunda artadt lefnadsförhållande. Öfver en stams härkomst kan man icke
med säkerhet bestämma någonting."
† Kurs. af mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
