Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO EVOLUTIONSLÄRAN OCH KRISTENDOMEN.
Annorlunda med människan. Äfven för henne har kampen för
tillvaron varit, såsom den ännu är, ett grundväsentligt, fastän icke det enda
villkoret för evolutionen. Hon måste, naturligtvis först efter en ofantligt
lång tid af utveckling, i början hafva framträdt såsom en i träd lefvande,
aplik varelse. Af en eller annan orsak kom hon, som antagligen var
kroppsligt svag, att begagna en trädgren såsom verktyg till försvar mot fiender. Då
hon nödgades förflytta sig från det ena stället till det andra, begagnade hon
käppen såsom stöd, i det hon försökte gå upprätt, och efter hand tvingades
hon genom förhållandena att mer och mer fullkomna detta primitiva
hjälpmedel; så uppkom klubban, spjutet. Så gick det steg för steg framåt.
Människan lärde sig att bruka ej blott trädet, utan äfven stenen till
allehanda ändamål. Köld och värme tvungo henne att inrätta sig efter dem
med afseende på beklädnad och boning. Fadern till all industri är
hungern, skaparen af civilisationen i dess tidigare former är kampen för
lifvets uppehälle. I striden mot naturen för att vinna tillfredsställelse af
sina materiella behof, fann människan efter hand sig själf. Det var denna
strid, som bildade henne, kropp, förstånd, anlag och karakter; det var
den, som gaf världen olika slag af människor, olika slag af kroppar,
karakteren anlag. Det som först åstadkom differentieringen af människorna är
att finna inom geografiens och geologiens område, nämligen de faktorer,
som behärska de förhållanden, under hvilka människorna på olika sätt
utkämpa sin strid för lifvet. Denna strid är mycket mindre pinsam än
den synes vara. Den är i sjelfva verket lifvet själft, som ju endast i form
af sträfvan och verksamhet finnes till. Af denna strid följer för öfrigt,
att endast de varelser, hvilka kämpa med den största framgången blifva
bibehållna, under det att de mindre lyckliga försvinna. Detta är det
»naturliga urvalet». Naturligtvis menas därmed icke, att den starkaste
nödvändigt blir den öfverlefvande, utan den, som bäst svarar mot de honom
omgifvande förhållandena. I den materiella världen beror sålunda
öfver-lefvandet på rikedom, hälsa och makt; i den moraliska världen vinner
däremot den tåligaste, renaste och kärleksfullaste.
Den hela tillvarelsen behärskande striden för lifvet, har i den
moderna världen, såsom förut är sagdt, tvenne hufvudformer: kriget och
industrien. Jämte industrien och till en tid före den var kriget en
fostermoder för civilisationen och en kraftig uppfostrare af människosläktet.
Industrien är samma strid, blott i en annan form. Det torde komma en
tid, då födoämnen på artificiell väg kunna beredas, och därmed
fundamentalproblemet för allt lif — industriens — löst. Men ett bättre hopp
än detta föreligger jämväl. En djupare kemi än den, som afser att i
fysiskt afseende aflyfta bördan, förberedes den dag, då andens fordringar
börja att täfla med, att neutralisera och supplera kroppens drifter. I
mänsklighetens hjärta har naturen nedlagt ett tillräckligt förråd härför. I
jämförelse med kampen för andras tillvaro är kampen för det egna lifvet en
öfvergående fas, och den förra är bestämd att intaga den senares plats.
Om denna kamp för andras lif är redan inledningsvis taladt. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
