Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67 I TYRINGERWALD.
få ett intryck af denna Göthes älsklingsplats, där den glada konstnärinnan
Corona Schröter ligger begrafven, och hvars skogsidyll årligen lockar tusentals
resande att njuta af en vederkvickande yttre frid. Det var just denna, som
så starkt inverkade på Göthes eldiga ande; han fann här mer än en gån g
harmoni i sinnet, och det var en stilla aftonstund här, som han diktade den
kända versen:
"Ober allen Gipfeln ist Ruhl
In allen Wipfeln spürest du
Kaum einen Hauch.
Die Vöglein schlafen im Walde,
Warte nur, balde
Ruhest du auchl"
Det var hit, han längtade, när han gammal och bruten kände sig snart
vara ur sagan; det var hit, han flydde undan alla festligheter på sin sista
födelsedag den 28 aug. 1831, och det var här han, åsyftande ofvanstående vers
från sin obändiga ungdomstid, vemodigt utbrast: »Ja, warte nur, balde ruhest
du auch!»
Man uppsöker en skogrik plats på en sluttning nära »der kleine
Ga-belbach» på väg till Kickelhahn, hvarifrån man har en präktig utsikt öfver
Ilmenau, Gräfinau och andra smärre orter i den yppiga dalen. Man försöker
inbilla sig själf, att man är högtidligt stämd af att här för sina ögon se det
blomstrande landskap utbredt, hvilket bildar staffaget till »Wilhelm Meisters
Lehrjahre», det landskap, som tjusade ej endast Göthe, utan Schiller, Herder
och andra berömda diktare, framför allt Scheffel.
Men det är ett tissel och tassel i buskarna rundt omkring, så att tanken
drages från det högtidliga till det groteska; man kommer plötsligt att tänka
på, huru skalden, som diktat den vackra Ilmenauversen, tillsammans med sin
grofkornige hertig, Karl August, båda utklädda till grufarbetare, här dansade natten
om med de vackra bondflickorna. Man tittar sig om för att se, om
tilläfventyrs någon modern faun drifver sitt spel med skogsnymfer af kött och blod.
Och se — bakom buskar och stammar tindra klara odygdiga ögon ur
rosiga runda små ansikten; vi ha råkat in bland en skara lekande barn, hvilka
allt dristigare slå ring omkring oss och nu, upptäckta, bli mer och mer
högljudda: »Sind sie Sachsen, sind sie vielleicht Sächsen?» — »Wir sind
Chine-sen und speisen Kinder!» utbrast jag till slut en smula otåligt.
Allmän flykt. Utför grässluttningen trillade, rullade, tultade bytingar af
alla storlekar: »Ernest, Annchen — sie sind Chinesen!»
Men lugnet varade ej länge. En rödkindad unge med håret ned i pan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
