Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49 I TYRINGERWALD.
Och under det kvinnan så trälar och släpar, arbetar mannen hela dagen
i sin fabrik under dessa dåliga tider för, som sagdt, 80 Pfennige om dagen!
Emot allt detta armod afsticker bjärt det glada turistlifvet. Här finnas
hästar, stora och glänsande, vackra landåer, fyllda med damer, hvilka oftast
äro klädda som till teater! Hela familjer med stora barnskaror åka
sommartiden under ett par veckor på detta sätt genom Tyringerwald, från plats till
plats; ännu flera genomströfva naturligtvis landet till fots. Särskildt nu under
ferierna vimlade det å stigar och vägar af halfvuxen skolungdom, och ofta såg
jag föder, som själfva följde sina unga söner på deras ferieutflykt, vandrande i
spetsen för dem, skämtande och glammande; ofta såg jag sådana glada och
lyckliga grupper vid aftonbordet i Meininger-Hofs lilla trädgård — vackra
familjetaflor ur den tyska medelklassens lif!
En af de utflykter, man bör göra i Liebenstein, är till »Drusenthaler
Wasser-fall» i en närgränsande dal. Man går genom Liebensteins välbyggda by, längs
chausséen, som är kantad af valnöts- och fruktträd, förbi ängar, använda till
dubbel nytta, enär de rika fruktlundarna alls ej tyckas skada den ymniga
gräsväxten. Hur fattig bonden här än må vara, men nog har han sin äppelhage,
och den af ett omfång ofta öfverstigande hvad man ser vid små herrgårdar i
Sverige. Så viker man af på en skogsväg och har nu att följa »die garbe
Farbe», som tyringaren säger, den gula färgen. Vid alla större platser finnas
nämligen vägvisare, som tillkännagifva den »förg», hvilken utmärker träd och
stenar längs vägen till en eller annan besökt ort.
Men plötsligt blefvo de gula färgstrimmorna borta för oss; vi stodo vid
en liten skummande bäck och visste hvarken höger eller vänster. På måfå
slogo vi in på en gångstig, som tycktes leda åt rätt väderstreck; mer än en
timme vandrade och vandrade vi längs en hög ås i fåfängt hopp att
någonstädes på stammar eller stenar återfinna de gula färgfläckarna. På en aflägsen
äng långt inne i en hög bokskog upptäckte vi ändtligen bondkvinnor, som
skördade hö. Tyringerdialekten är just icke så lätt att förstå ens för en högtysk,
än mindre för en främling. Men jag hade i Liebenstein haft god öfning under
mina samtal med korggummorna från Klein-Schmalkalden, och jag lyckades
därför att göra mig bra nog förstådd. Vi hade förirrat oss mer än en mil
och fördes nu af en gammal gumma öfver ängar och längs skogsstigar, sällan
trampade af någon turistfot, samt kända endast af tyringerherdarna och deras
hjordar.
Under tiden språkade gumman lifligt och berättade sina lifsöden, huru
hennes man dött ifrån henne vid 27 års ålder, då hon var ung och satt med
fem små barn och var »so arm, so arm», men — slöt hon med en omed-
Svensk Tidskrift i8gj. /. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
