Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
SPANSK NUTIDSLITTERATUR.
öfverdrifver så, att ingen fullt tror på honom, lika litet som den, hvilken
läser Juvenalis eller Persius, tror, att i Roma endast funnos laster. P. Coloma
tror, att den moraliska depravationen är större hos aristokratien än hos
medelklassen och folket. »Bättre än någon», fortfar Sefiora Pardo Bazån, »bör P.
Coloma förstå, att vissa laster och lyten, oskiljaktiga från människonaturen, icke
äro en enda klass’ fådernearf. ’La concupiscencia carnaF, för att tala med
författaren, finnes öfver allt och har funnits i alla tider såväl som vin, spel, hat,
frosseri, fint eller groft. Högmod är lika litet en aristokratisk synd, ty det
finnes i ännu högre grad hos parvenyen, och politisk eller administrativ falhet
frodas vida mera inom medelklassen, hvars privatsynd just denna är.»
Den illustra författarinnan påpekar vidare, att P. Coloma icke framställer
någon positiv lösning af politiska problem, att hans kritik är rent negativ —
men att han föreslår ett radikalt medel mot den eleganta världens immoralitet
genom särskilda salonger, där endast oförvitliga och anständiga damer och
herrar skulle vinna inträde, hvilket medel af henne stämplas såsom ett slags
boycottning, en orealiserbar utopi à la Tolstoy, ett slags social inkvisition.
En af de mest kommenterade passus i Pequeneces är det besök Currita
Albornoz gör i Loyolas kloster, där hon vägras inträde, hvilket af D. Juan
Valera stämplas såsom »förolämpande och grymt».
Det har hviskats, att denna händelse skulle vara autentisk, och t. o. m.
damens namn har blifvit nämndt. Detta anser Sefiora Pardo Bazån otroligt
och hon ansluter sig till en åsikt, uttalad af en framstående politiker och hög
aristokrat, som med henne talat i detta ämne. Den åsikten lyder så: Om ett
sådant fall verkligen inträffat, skulle helt säkert damen fått inträde; hon skulle
gjort sin bön korrekt framför San Ignacios bild, och de heliga fäderna skulle
därefter gemensamt bedt för hennes omvändelse.
Angreppet mot frimurarna anser Sefiora Pardo Bazån lika orimligt.
En annan af Spaniens mest framstående kritiska pennor, D. Leopoldo
Alas (pseud. Clarfn), hvilken i allmänhet icke är lätt att tillfredsställa, förhåller
sig ganska reserverad gent emot P. Coloma. Sammanfattningen af hans
omdömen om Pequeneces och dess författare är: bland de många, som för
närvarande i Spanien idka romanskrifveri, fästes kritikens uppmärksamhet starkt
på en jesuit, som visat talang, skarp blick, styrka, som kanske skall en gång
konstnärligt behandla el documento humano, ehuru han nu hvarken kan skrifva
väl eller komponera väl. Det andra kapitlet i Pequeneces, d. v. s.
presentationen af Currita Albornoz, är gjordt med mästerskap och här och där i
romanen för öfrigt — ehuru med långa mellanrum — finnas några förträffliga
teckningar. Det öfriga, det mesta, är dunkelt, oklart, saknar värme, är omständ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
