Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sida af människolifvet af den natur, att den lätt betonas för starkt och så
ger anledning till den missbildning, som här är i fråga.
Det är därför "förståndet uppblåser", när dess verksamhet betraktas
såsom den egentliga och högsta lifsuppgiften. Det vetenskapliga
öfversitteriets allmänhet i alla tider är välbekant. Äfven i jämförelsevis ädla,
men exklusiva förståndsriktningar är en tendens åt det hållet omisskännelig.
Människorna indelas i vetande och icke-vetande, och de som hafva
kunskapen, de må nu kalla sig gnostici, filosofer eller vetenskapsmän, se ned
på de andra.
Men samma frestelse ligger nära till hands för alla dem, som hafva
någon speciell begåfning, särskildt på sådana områden, där "den andre"
obetingadt måste bli efter. En musikaliskt begåfvad, för hvilken tonerna
äro lifvets högsta företeelser, får lätt den uppfattningen, att de omusikaliske
äro parias. Samtida företeelser visa att ett långt drifvet öfversitteri låter
sig baseras på estetisk begåfning. Våra "öfvermänniskor" — Nitzsche,
Brandes, Strindberg, Ola Hansson o. s. v. — äro estetici. Här spelar ju
också den kult, som någon gång ägnas dylika från publikums sida, sin roll.
I den litterära världen möter man icke sällan kvickhetens öfversitteri.
Författaren, som vill behålla den skrattande publiken, behöfver kunna skämta
nästan öfver allting, och om han icke har "humor" nog att på samma gång
kunna gråta öfver det sorgliga eller mänskliga intressen nog att kunna
värdera det värdefulla eller allvar nog att kunna böja sig för det, som
kräfver underkastelse, så kan han lätt inbilla sina läsare och sig själf, att
han är allt öfverlägsen. Naturligen är denna inbillning ett fattigdomsbevis;
äfven om det icke gifvet bevisar fattigdom på begåfning, visar det på en
"andens fattigdom" i andra afseenden. När populariteten sjunker och den
hyllade belletristen icke har moraliskt mod nog att resignera, kommer
kanske öfversittardraget starkast fram. Det bryter då lätt fram i det hån,
som smakar af sårad fåfänga, hvilket ju är kvickhetens grafsång.
Äfven på moralens och religionens områden spåras analoga
företeelser. Religion och sedlighet äro visserligen, då de förefinnas i sin sanna
gestalt, sådana att de omspänna hela människolifvet, och där de verkligen
så göra utesluta de själföfverskattningen. Men det är väl ej annorstädes
än där kristendomen blifvit universellt härskande öfver människan, som
detta sker. Annars kunna moral och religion sönderstyckas. Man tager
delen för det hela.
Man kan bli sedlig "specialist". Och då ligger öfversitteriet nära.
Exempel kan man finna i företeelser från det moderna nykterhetssträfvandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
