Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626
TEATER-REVY.
»digteriske träng» har förmodligen bestått i lusten att skrifva en komedi i tre
akter, hans uppgift har varit att roa publiken och på ett angenämt sätt
fördrifva tre kvällstimmar för sina åskådare, och däri har han lyckats utmärkt.
Stycket är mycket väl skrifvet och visar, att herr Michaelson har stora
möjligheter att åstadkomma något värdefullt, när bara hans stycken få något —
innehåll! I likhet med samme författares »Moln» erbjuder det nya stycket goda
roller, som lämpa sig för de uppträdande, i synnerhet har man roligt åt de
komiska figurerna, som framställas af fröken Åhlander och herrarne Hillberg
och Bæckström.
Om det Michaelsonska stycket således kan sägas vara dramatiskt, men
ej svenskt, så är däremot herr Ernst Lundqvists »Lilla professorskan» mera
verkligt i lokalt afseende, mindre skickligt gjort, hvad den sceniska byggnaden
beträffar. Detta stycke lider framför allt af en brist på enhet; första aktens
uppslag, då professorn, efter att hafva fått korgen af sin vackra kusin, »par
dépit» friar till dennas kammarjungfru, är ett verkligt fars-motiv, detta utvecklas
sedan med vederbörligt tangerande af Ibsen-riktningen till högre komedi och
är nära att slå öfver i det tragiska. Bifigurer och skilda scener äro mycket
bra tecknade af författarens på de småborgerliga förhållandenas område vana
penna och återgifvas på teatern förträffligt af fröknarna Åhlander och Klefberg,
herr Hedlund m. fi. Fru Littmarck har i andra akten en scen, som är den
bästa i stycket, och som hon gör öfverdådigt, men liksom författaren och
skådespelerskan där tillsammans åstadkommit något mycket sannt och måttligt saftigt,
hjälpas de i nästa akt åt att öfverdrifva figuren. Fru Rundberg har ali den
skönhet, allt det lättsinniga goda- lynne och alla de eleganta toaletter, hvarom
hennes roll handlar. Fröken Seelig har i titelrollen lagt en ny afgjord
framgång till dem, hon i höst i fyra olika stora roller vunnit i brådskande följd.
Mot hennes uppträdande i dessa roller är i själfva verket intet annat att
anmärka, än att de måhända varit för många. Det vore märkvärdigt, om ej
fröken Seelig blefve Öfveransträngd genom ett sådant arbete; att hennes
utveckling måste hämmas därigenom, är lika säkert, som att mången annan scenisk
artists hämmats genom brist på arbete. Efter sin stora framgång i »Stulen
lycka» spelade fröken Seelig »Musotte», kort därefter »Lilla Professorskan»
och nu senast »Två valspråk». ’
»Musotte» är en dramatisering af en novell af Guy de Maupassant och
i högsta grad bekajad med de dramatiserade romanernas och novellernas
fel.-Berättelsens hela handling, som i och för sig är lämpligare att läsas än att
ses (hjältinnan ligger hela tiden i barnsängsfeber) är här koncentrerad till andra
akten, fore och efter denna äro en första och tredje akt sammanpetade på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
