Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 18 NÅGRA TANKAR OM NERYLIFVET OCH DET SEDLIGA.
Y.
Skall en bot sökas för nervositeten, som sträcker sig till hela folket, så
behöfde det begynna redan ifrån vaggan, och jag vågar tillägga: det behöfde
begynna, innan barnet ligger i vaggan. Man skulle förfara systematiskt
profylak-tiskt mot grunderna, ty så länge de finnas, stå nog följderna kvar.
Pedagogiska tänkesätt, »skydds»-tankar måste komma till heders igen. Att hålla undan
det enerverande måste bli en viktig föräldrauppgift. Men i och för detta
ändamål behöfde man bli mindre rädd för att förfara auktoritetsmässigt. Det
vore t. ex. verkligen ingen försyndelse mot frihetens »heliga» princip, 0111 man
toge och klämde efter våra rökande tioåriga medborgare, som gå omkring och
reta en nervös här på våra stadsgator. Man måste brännmärka mycket såsom
omoraliskt, hvilket nu får opåtaldt passera. Tänk t. ex. på förstörelsen af det
ungdomliga fantasilif, som står i samband med könslifvet! De många som för
snöd vinnings skull ockra på den saken borde visserligen brännmärkas såsom
skurkar. Jag vill minnas, att jag har läst i en tidning, att man t. o. m. i
Paris har tagit sig för att inskrida mot pornograferna. Man behöfver
icke vara skrupulös puritan för att inse nödvändigheten häraf, då man blickar
in bakom rutorna i en del af våra cigarrbutiker och äfven åtskilliga
boklåds-fönster. Ofta kan en enda blick på uselheten i en sjuklig fantasi — gränsen
mellan sjuklig och moraliskt anstucken är ganska fm — förstöra ett påbegynt
verk till upprättelse. Lifvets, literaturens och konstens genomsyrande af
sensualism är en af hufvudfaktorerna vid den pågående degenerationen, och
den estetiska tryckfrihetsdogmatiken tillåter ingen moralisk censur. Det gäller
då för den enskilda människan och uppfostraren att göra hvad han kan för
att skydda sig och de sina och äfven att söka påverka opinionen. Man ser
just på sista tiden litet hvarstädes i tidningsliteraturen sporadiska ansatser till
opposition mot den skamlighet som råder. Men det är ofta så kuriöst
hållnings-löst, därför att det är alldeles principlöst. Man har sina raptus af moralitet
t. ex. på den ena sidan af sin tidning för att redan på den nästa anslå den
vanliga gamla halft skabrösa pifftonen. Det kan ju lätt förklaras. Många
tidningar äro inga »moraliska personer» i filosofen Boströms mening. •
»Att trycka på ömma nerver» är till mycket väsentlig del den nutida
literaturens syfte. Att göra intryck är ju nödvändigt. Och då man ej har
så lätt att åstadkomma starka harmoniserande intryck, arbetar man på
framkallandet af de disharmoniska. Annorlunda kan man väl ej heller göra,
sålänge man själf saknar harmoni. Det är då så tacksamt att t. ex. peta på
den religiösa känslans ömmaste punkter. Hvarje sådan tryckning kallas en
»ny», en »stor», en »dristig» tanke. — Att ändå människor finnas med »nerver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
