Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5o 6 olika världsåskådningar.
turalismen erkänner ej ens den nämnda fordran. Huru skulle man då vänta,
att den skulle infrias?
Låtom oss först vända vår uppmärksamhet till naturen. Huru båda
världsåsikterna i fråga söka förklara hennes olika former, hafva vi redan antydt.
Låtom oss nu se saken från en annan sida, med närmare anslutning till det,
vi nyss anfört.
Sådan naturen för människan omedelbart presenterar sig, framstår lion
såsom i viss mån ändamålsenlig. Så djupt intryck gör detta förhållande ofta
på människosinnet, att mången däraf drifvits till att omfatta och fasthålla tanken
på en intelligent världsordnare, m. a. o. till en personlig världsåsikt. Detta är
det s. k. teleologiska beviset för Guds existens. Men å andra sidan är det lika
obestridligt, att naturen för den tänkande människan framstår som en
ofullkomlig och i viss mån rent af ändamålslös verklighet, — en sak, hvarom vi redan
i annat sammanhang talat. — Strid och förgängelse äro i hvarje fall
natur-lifvets villkor, och dem delar äfven den i naturen lefvande människan. Hennes
»lifs dagar äro sjuttio år, till det högsta åttatio, och då det bäst varit hafver,
si, då hafver det möda och arbete varit». — Och hvad ändamålsenligheten
beträffar, så är det onekligt, att så länge vi stanna inom naturen själf, det blir
omöjligt att- säga hvad, som egentligen skulle vara hennes ändamål, helst de
olika ändamålen ofta, att ej säga alltid, tyckas korsa hvarandra. Naturen
inbjuder till en teleologisk betraktelse, men tillbakavisar den på samma gång.
Allt detta är nu faktiskt, men huru är det att förklara? Naturalisten
svarar, eller bör åtminstone konsekvent svara: Då människan finner naturen
vara ofullkomlig, så har hon på denna natur lagt sin andes mått, hon har
bedömt henne efter den fullkomlighet, hvarom hon bär en föreställning i sitt inre.
Men detta sätt att gå tillväga, detta mått är falskt. Naturen är helt enkelt,
hvad den är. Inom henne finnes intet högre eller lägre, intet fullkomligt eller
ofullkomligt — detta existerar blott i vår föreställning, men ej i verkligheten.
Hvad åter ändamålsenligheten angår, så måste den konsekvente naturalisten
förneka äfven denna. Den är ett människans begrepp, som saknar betydelse
för naturen själf, ty, som vi sett, naturen ger oss ingen upplysning, om hvad
hennes ändamål skulle vara. Och finnes hvarken en intelligent världsordnare,
ej heller någon verklig åtskillnad emellan högre och lägre i naturen, då är
ändamålsenligheten en ren orimlighet. De spår af sådan, dem naturen tyckes
röja, har man ock från denna ståndpunkt fullt konsekvent sökt bortförklara.
De särskilda former af lif, som naturen framställer, äro produkter af yttre,
tillfälliga inflytelser. Tyckas de tjänligt utrustade till sin kamp för tillvaron, så
beror detta helt enkelt därpå, att dels endast de individer, som tillfälligtvis varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
