Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NYARE SPRÅKENS STUDIUM VID VARA LÄROVERK.
497
tandet skola blifva i rätt mening fruktbringande. Fältet är ju snart sagdt
oändligt, och möjligheterna för fruktbärande arbete därfär äfven obegränsade.
Men å andra sidan ligger det äfven i alla mänskliga inrättningars natur och
begränsning, att de för sig måste uppställa vissa ledande hufvudsyften, dem de
i mån af sin utrustning kunna sträfva att uppnå, äfvensom vissa däraf
betingade arbetsmetoder och studiefält.
Språkstudiernas hufvudsyfte vid ett universitet kan väl knappast vara
tvifvelaktigt. För ett kulturfolk är det ej nog med att tillegna sig tidens
samlade vetande. Den mänskliga odlingen liknar så till vida klotet på det uppåt
lutande planet, att den börjar sin återgång, så snart den ej föres allt högre;
och hvilkas plikt är det väl, om ej just kulturfolkens, att föra densamma
framåt och uppåt? Att kulturens utveckling befordras såväl utom som inom
skolan erkänna vi nu för tiden gerna; men att denna utveckling så vidt den
betingas af det rena vetandet, först och främst borde tillgodoses af våra dagars
högskolor, torde ock lika allmänt erkännas. Språkstudiets hufvudsyfte vid
högskolan eller universitetet bör följaktligen vara ej så mycket inhämtandet af
vetandets uppnådda resultat såsom sitt eget mål, som fastmer utbildandet af förmågan
att deltaga i arbetet för vetandets vidgande på språkens stora fält, vare sig i
literär eller rent språkvetenskaplig riktning, samt tillämpningen af denna förmåga.
Ej som skulle den förra tillbakaträdande uppgiften, som väsentligen, om än i
begränsad mån, tillhör den lägre skolan, alldeles vika for den senare, ty detta
vore visserligen orimligt, men dock så, att hvardera bör ega sin bestämda
polaritet.
Är denna uppfattning riktig, bor med andra ord mogenhetsexamen vara
allmänbildningens afslutning — såvidt nämligen denna betingas af statens, ej
af lifvets, skola —, och universitetet specialstudiets härd, då borde väl äfven,
hvad nu särskildt de lefvande språken vidgår, den vid universitetet inträdande
ungdomen omedelbart finna framför sig valet mellan tvenne till sitt omedelbara
syfte skilda, om äfven i ett och annat hvarandra för öfrigt berörande
riktningar: den rent literära och den rent språkvetenskapliga, båda hufvudsakligen
afseende grundandet och utbildningen af forskningsförmågan.
Det är ej meningen med denna uppsats* att vidare ingå i detalj rörande
den närmare tillämpningen af denna grundsats, ett ämne till hvilket författaren
boppas få vid ett annat tillfälle återkomma, såvida han ej dessförinnan
Öfverge visats om ohållbarheten af sin åsikt.
Hjalmar Edgren.
Svensk Tidskrift 1891. 16, 17.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
