Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
483 ORD VID FOSTERLÄNDSKA ST.-F. GUSTAF-ADOLFSFEST I UPSALA.
eftertanke söka bringa sammanhang i sitt lif och vinna kraft och mod att
sträfva till förbättring.
Det intresse för våra stora fosterländska minnen, som, särskildt bland
ungdomen, nu tyckes hafva vaknat till nytt lif, ger emellertid hopp om,
att vårt folk ej skall hemfalla under en sådan dom, och jag älskar att i
detta intresse se ett tecken till, att den nationella dekadans, hvarom jag
nyss talat, verkligen är på väg att öfvervinnas. Om dessa förhoppningar
verkligen skola realiseras, det beror dock därpå, huruvida den nyväckta
entusiasmen blir af det rätta slaget, ej ett känslorus, utan ett viljemotiv\
huruvida minnena vid våra fester få verka i sådan ande som Manhems
skald antydt med de orden:
På segerrika marker Svensken träder,
där bärg och skogar tala forntids bragd:
Han ropar dig, den sång som stormen kväder
kring kämpars aska, djupt i högen lagd:
Kan du förgäta dina stora fäder
och ibland deras skuggor stå försagd?
Steg då med deras ätt och deras seder
ock Nordens kraft i grafvens sköte neder?
Nej, renom det, de forna dygders tempel,
för evigheten rest på denna jord!
är hon ej med naturens egen stämpel
till manlighetens starka boning gjord?
Upplifvom dem, de forntida exempel;
af ära, kraft och tro uti vår Nord!
Ingen dag lämpar sig bättre att gifva oss en sådan maning än hans
dag, hans som af alla vårt folks söner lemnat det ädlaste föredöme af kraft
och tro. Men göra vi af den dagen allt, hvad i detta hänseende kan
göras ? Jag tror ej, att så är fallet, trots det varma intresse, hvarmed dess
högtidlighållande nu börjat omfattas. Andra folk, hos hvilka det nationella
medvetandets vågor gå högt, de hafva, en särskild nationell högtidsdag,
Tyskarne sin Sedan-dag, Norrmännen sin 17 Maj, Nordamerikanarne den
4 Juli, men vi med vår historia, vi hafva icke någon sådan! Detta synes
mig vara en brist som borde afhjälpas. Äfven vi borde hafva en särskild
nationell högtidsdag. Och hvilken dag skulle vi då hällre välja därtill
än den, som är helgad åt minnet af vårt folks största insats i
världsutvecklingen ? Den dagen är nu blott en minnesdag bland andra
minnesdagar; jag skulle vilja, att den blefve dagen framför andra dagar, den
dag, på hvilken det nationella krafvet finge liksom i lefvande gestalt
träda fram för hög och låg, för ung och gammal, med ett ord för hela
folket! Ëj minst skulle den fosterländska rörelse, som nu tyckes hafva
gripit vårt folk, vinna ökad styrka, om den på detta sätt finge, så att
säga, en samlingspunkt.
Men Gustaf Adolfs storhet, skall man kanske säga, var ju framför
allt krigarens. Är det då lämpligt, att ett folk i det upplysta och humana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
