- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1891 /
457

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

457 LONDONS TEATRAR.



slätt affärsspekulationer eller tjäna såsom medel — stundom inbillade medel —
för äregiriga, tillräckligt förmögna konstnärer att på bekvämaste sätt komma
till ära och ryktbarhet, — alltför ofta visserligen i stället till bankrutt. De
engagera en framstående skådespelaren en teater och utvälja ett lämpligt
skådespel samt anställa behöfligt antal medspelande, vanligen blott »for the run of
the piece», d. v. s. så länge samma stycke kan spelas afton efter afton, må
detta så bli under månader eller blott några få dagar. Sedan måste aktörer
och aktriser på annat håll söka sitt bröd.

Den på så sätt mer eller mindre improviserade impresarion är vanligen
på sin egen scen: direktör, regissör, förste hjälte, förste älskare — åtminstone
i reklamerna — och förste allt annat, ej sällan äfven förste författare till
dramat, eller åtminstone låter han vanligen sin egen roll omskrifvas i enskilda
partier och kan sedan få sitt namn på afficherna såsom den egentliga
författarens medarbetare.

De fleste af desse själfvalde aktör-regissör-författare-impresarier försvinna
naturligen snart nog från’ sin bemärkta plats; men några af dem äro sådana
universalgenier, att de kunna bibehålla sig på dessa tusenkonstnärs-platser och
slutligen blifva ej blott stora, utan äfven rika män. Bland dem gifves det så
en och annan gång verkligt dugande och högt förtjänta förmågor, som efter
omständigheterna prestera aktningsvärda resultat.

Högst står i detta hänseende Mr. Henry Irving, — ännu i dag blott Mr.
och icke såsom publiken länge önskat »Sir Henry», d. v. s. upphöjd i
riddare-värdigheten. Ännu saknar han ock det eftersökta M. P. efter sitt namn -—
»Member of Parliament» —, ehuru det ej felats uppmaningar till honom att
uppträda såsom kandidat. Det påstås, att han själf ock härtill skulle hafva
stor lust. Men då parlamentet här har sina sessioner om aftnarna, och
konstnären måste tråda tiljan hvarje kväll, så få väl landets lagar tills vidare
åtminstone stiftas utan hans medverkan. Emellertid ser man häraf, hvilket anseende
Mr. Irving åtnjuter bland sina landsmän.

Irving innehar Lyceum-teatern och är verkligen en intressant företeelse,
ehuru han visserligen icke har något teaterutseende. Han har en tung,
släpande gång; osköna, kantiga gester; och armar och ben erinra om en spindels
ytspetade extremiteter. Så är hans organ osympatiskt, uttalet tillgjordt och
otydligt. Och trots alla dessa brister och fel förmår Irving att genom
genialiteten i sin framställning hänföra oss, såsom blott få det kunna, så ofta blott
som han inskränker sig till de roller, som ligga inom omfånget för hans
individualitet. Hans Malvolio, hans Shylock äro oöfverträffliga prestationer. Men
samme man har för några få år sedan försökt sig i en Romeos roll, som han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1891/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free